Jiejie/asr_book_lm_v2.0 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 594
men få äro de vilkas styrka består provet och de starkaste kunna dock i bästa fall blott nedgöra e n fiende bland de tusen mot vilka de känna sig manade att uppträda dessa få individer överlämna sina namn åt historien och framståför kommande släkten såsom firade hjältar eller hånade martyrer
de övriga duka under och draga sig ur striden med krossat hjärta med lord tro på mänsklighetens framtid och det godas seger
till dessa hörde adolf spärrfält
hade han varit en vanlig människa en av de oräkneliga som bygga på det nittonde århundradets stora skulle ingen bättre än han kunnat
njuta livet 1 ro och glädje ty han var rik bar ett lysande namn och ägde alla de ytans egenskaper som göra lycka 1 världen
men adolf spärrfält hade för mycket av huvud och hjärta för att bliva en epikureisk bilister
därtill kom att han hade uppfattat kristendomen på ett sätt som föga ensstämmer med en demoraliserad moraliskt lös och 1 grunden hednisk tids åskådningssätt
den sanne kristne är enligt adolfs uppfattning av vår lära en soldat som evigt svurit sanningens fana och förbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt kämpa till sista andedraget mot det onda 1 världen eller 1 sin egen barm ingen vapenvila för att hämta andan är honom tillåten han får icke mäkla icke underhandla med fienden utan ständigt över dignande förhoppningar och nande levnadsfröjder rycka framåt och slutligen stupa under korsets fana
den som bekänner kristus m å s te tag a s itt ko r s p å sig och följa honom
med dylika åsikter stormade adolf såsom en livlig av stridsfröjd brinnande yngling ut 1 världen han uppträdde på varje skådeplats där en social politisk eller religiös fråga lades och ej nog härmed han ansåg sig genom sin oberoende materiella ställning och sin plats inom samhället framförallt lämplig att draga 1 härnad mot demoralisationen på samhällets höjder mot skurkar som skyddade av rikedomen eller dolda 1 höghetens nimbus ostraffat håna osedlighet och lag förtrampa de svagare eller genom sina exempel giva brott och faster ett slags berättigande de lägre ståendes ögon
detta kunde
allt ej förlåtas adolf spärrfält hela världen ropade på skandal och chika ty nutiden står på den moraliska ståndpunkt att den beklagar varje rik skurk som dragen till rätta för en nedrighet gången på sina penaters område
den gamle kato som på sin tid en hednisk tid damaskerade och bestraffade de rikes och förnämas laster och brott ärades såsom roms ädlaste medborgare adolf spärrfält däremot som försökte detsamma ställdes på ungefär samma linje som en skrivare och skördade endast hat och fiendskap för sina ansträngningar
uttröttad och förtvivlande drog han sig slutligen tillbaka hans krafter voro uttömda hans själs strängar slappnade hans tro bruten
det enda mål för vilket han ansett det värt att leva och sträva hade sjunkit under hans synkrets
världen låg framför honom såsom ett mörkt svedjeland livet syntes honom såsom ett uselt gyckelspel och mänskligheten som en lande myrhop utan annat mål än att 1 evighet på samma sätt släkte från släkte släpa strå till sin stack
sådan sinnesstämning återsåg adolf sin gamle vän
vilken förändring på dessa år
var var nu den livlig rosenkindade av hopp och glädje flammande ynglingen
med vemod vilade görans blick på detta dystra ansikte vars härjade drag endast svagt erinrade om hans lille älskade vän från gymnasietiden
ack tiden låter rosor uppspåra endast för att andas död och förvissnelse 1 deras kalk och sprida deras blad med vinden
anledningen till adolf sparrfälts besök hos göran var den att han ämnade bese en till salu varande egendom vars ägor gränsade intill görans
efter vad vi sedermera förnummit har adolf också bosatt sig härstädes så att de forna kamraterna äro nu närmaste grannar
göran hade skickat bud till sven stål med underrättelse om adolfs ankomst sven och johanna och deras barn infunno sig strax därefter aftonmåltiden framsattes och adolf kände liksom ett nytt liv 1 kretsen av dessa enkla glada och lyckliga människor
senare på kvällen då göran och adolf blivit ensamma med varandra vandrade de ut 1 den tysta stjärnbelysta nejden och adolf öppnade för vännen under ett långt samtal sitt hjärta uppdrog en teckning av sitt liv och målade 1 sorgliga färger sitt nuvarande själstillstånd
min vän sade göran du liknar mannen som lämnat slagfältet med ett blödande sår
men såret är gudi sov icke till döds tiden och en sund levnadsfilosofi skola läka det och endast efterlämna ett hedrande ärr ett ställande minne av vad du kämpat lidit och gått du drager dig tillbaka med en nyttig lärdom att nämligen dina krafter ej motsvara din goda vilja
så är det med de flesta och ingen bör frivilligt lägga på sin skuldra en större börda än han förmår bära i annat fall störtar han på vägen och har ingenting bidragit till det stora ändamålet
du skall fortsätta striden men ej såsom en ensam irrande riddare utan såsom en soldat i de djupa lederna av de tusende som verka tyst och
märkt inom en ringa sfär men med icke så ringa välsignelse
jag tror mig hava funnit att man för att göra andra lyckliga måste själv vara lycklig
utan spänstighet 1 själen och mod och hopp hjärtat kan man ej uträtta något verkligt gott och
bestående
dessa egenskaper skall du återvinna under ett verksamt och fredligt liv i naturens sköte erinrar du dig sagan om herakles fruktansvärde motståndare som varje gång han besegrad fälldes till jorden hämtade ny styrka ur denna sin moders barm och med förnyad stridslust spände bälte med lejontämjaren
odla säd på dina åkrar fisk 1 dina dammar blommor 1 din trädgård
varje morgon skall då bringa dig nya fröjder du skall steg för steg följa utvecklingen av dina blommande förhoppningar och slutligen inbära skörden av dina ansträngningar
och framförallt skapa liga människor omkring dig odla de dinas sinnen och sök att så ett gudomligt utsäde i deras hjärtan
icke alla korn skola falla på hälleberget ett och annat skall spira upp och bära frukt och giva nya frön för kommande tider
varför klaga om man ej med ens kan omskapa världen
vad är den enskilda människans livslängd mot mänsklighetens oändliga framtid
verka medan du lever och dö med det hopp att guds rike 1 tidernas bördan skall nedstiga på jorden
de båda vännerna hade under samtalet gått mot ortens lilla kyrkogård och stodo nu vid gamle brants grav
adolf fortfar göran den bästa läkedom för en nedstämd själ är dock tanken att jordelivet
skild är natten lugn är natten hjärtats natt i graven som ett månljus över land och vatten som en vårfläkt över haven
ingen sorgens hand trycker sinnet ner endast friden ler över gravens land till dess evighetens morgon tänder purpurljus kring nattens länder
de vandrande djäknarne förekom första gången såsom följetong 1 g ö te b 0 r g s ha n dels 0 ch sjöna rtstidning från den 2 april 0
den 5 maj 1856 under pseudonymen agricola
den är visserligen icke rybergs berättelse
redan därförinnan hade han offentlig gjort 1 jönköpingsbladet åtminstone två tynger ett även ty r i fin sk a ska rg å rden 1850 och på s itid s p ela r n e 1851 liksom det framgår av bevarade brev att han under åren varit sysselsatt med och författarskap för olika tidningar utan att med het kan uppgivas om denna alstring nådde pressen
en berättelse med motiv från spanien som var inlämnad till handelstidningen före 1855 ehuru icke fullbordad har tyvärr försvunnit vilket är desto beklagligare som rydberg själv ansåg den vara sitt första mera märkliga arbete
utgivaren har varit något villrådig huruvida han borde 1 de samlade skrifterna intaga de vandrande djäknarne då rydberg själv aldrig till första upplagan 1896
givit den 1 bokform och då den ju på flera ställen röjer en viss omogenhet
men den är den första b ev a r a d e prosadikt av hans hand som äger litterär betydelse och den första 1 vilken hans författareindividualitets drag börja teckna sig något skarpare särskilt 1 adolfs och görans samtal och karaktärer
det är mig ock bekant att rydberg mot slutet av sitt liv var betänkt på att utgiva denna berättelse ehuru 1 omarbetad form
en dylik omarbetning kom icke till stånd och fråga kan för övrigt vara huruvida den varit önskvärd
ty väl hade då fjärmats enstaka ofullkomliga eller föråldrade ställen men novellen hade rätteligen kunnat mista det litteraturhistoriska intresset som ett dokument 1 hans utvecklingshistoria
karl warburg
djäkneupptåg 2
masugnen 3
korporal brant 4
patron brackander 5
hos korpotalens 6
patronen och länsmannen 7
de båda rivalerna 8
avsked från hemmet 9
värvaren 10
djäknarne 11
auktionen 12
slutet utgivarens tillägg och anmärkningar
djäkneupptåg 2
masugnen 3
korporal brant 4
patron brackander 5
hos korpotalens 6
patronen och länsmannen 7
de båda rivalerna 8
avsked från hemmet 9
värvaren 10
djäknarne 11
auktionen 12
slutet utgivarens tillägg och anmärkningar

men få äro de vilkas styrka består provet och de starkaste kunna dock i bästa fall blott nedgöra e n fiende bland de tusen mot vilka de känna sig manade att uppträda dessa få individer överlämna sina namn åt historien och framståför kommande släkten såsom firade hjältar eller hånade martyrer

de övriga duka under och draga sig ur striden med krossat hjärta med lord tro på mänsklighetens framtid och det godas seger

till dessa hörde adolf spärrfält

hade han varit en vanlig människa en av de oräkneliga som bygga på det nittonde århundradets stora skulle ingen bättre än han kunnat

njuta livet 1 ro och glädje ty han var rik bar ett lysande namn och ägde alla de ytans egenskaper som göra lycka 1 världen

men adolf spärrfält hade för mycket av huvud och hjärta för att bliva en epikureisk bilister

därtill kom att han hade uppfattat kristendomen på ett sätt som föga ensstämmer med en demoraliserad moraliskt lös och 1 grunden hednisk tids åskådningssätt

den sanne kristne är enligt adolfs uppfattning av vår lära en soldat som evigt svurit sanningens fana och förbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt kämpa till sista andedraget mot det onda 1 världen eller 1 sin egen barm ingen vapenvila för att hämta andan är honom tillåten han får icke mäkla icke underhandla med fienden utan ständigt över dignande förhoppningar och nande levnadsfröjder rycka framåt och slutligen stupa under korsets fana

den som bekänner kristus m å s te tag a s itt ko r s p å sig och följa honom

med dylika åsikter stormade adolf såsom en livlig av stridsfröjd brinnande yngling ut 1 världen han uppträdde på varje skådeplats där en social politisk eller religiös fråga lades och ej nog härmed han ansåg sig genom sin oberoende materiella ställning och sin plats inom samhället framförallt lämplig att draga 1 härnad mot demoralisationen på samhällets höjder mot skurkar som skyddade av rikedomen eller dolda 1 höghetens nimbus ostraffat håna osedlighet och lag förtrampa de svagare eller genom sina exempel giva brott och faster ett slags berättigande de lägre ståendes ögon

detta kunde

allt ej förlåtas adolf spärrfält hela världen ropade på skandal och chika ty nutiden står på den moraliska ståndpunkt att den beklagar varje rik skurk som dragen till rätta för en nedrighet gången på sina penaters område

den gamle kato som på sin tid en hednisk tid damaskerade och bestraffade de rikes och förnämas laster och brott ärades såsom roms ädlaste medborgare adolf spärrfält däremot som försökte detsamma ställdes på ungefär samma linje som en skrivare och skördade endast hat och fiendskap för sina ansträngningar

uttröttad och förtvivlande drog han sig slutligen tillbaka hans krafter voro uttömda hans själs strängar slappnade hans tro bruten

det enda mål för vilket han ansett det värt att leva och sträva hade sjunkit under hans synkrets

världen låg framför honom såsom ett mörkt svedjeland livet syntes honom såsom ett uselt gyckelspel och mänskligheten som en lande myrhop utan annat mål än att 1 evighet på samma sätt släkte från släkte släpa strå till sin stack

sådan sinnesstämning återsåg adolf sin gamle vän

vilken förändring på dessa år

var var nu den livlig rosenkindade av hopp och glädje flammande ynglingen

med vemod vilade görans blick på detta dystra ansikte vars härjade drag endast svagt erinrade om hans lille älskade vän från gymnasietiden

ack tiden låter rosor uppspåra endast för att andas död och förvissnelse 1 deras kalk och sprida deras blad med vinden

anledningen till adolf sparrfälts besök hos göran var den att han ämnade bese en till salu varande egendom vars ägor gränsade intill görans

efter vad vi sedermera förnummit har adolf också bosatt sig härstädes så att de forna kamraterna äro nu närmaste grannar

göran hade skickat bud till sven stål med underrättelse om adolfs ankomst sven och johanna och deras barn infunno sig strax därefter aftonmåltiden framsattes och adolf kände liksom ett nytt liv 1 kretsen av dessa enkla glada och lyckliga människor

senare på kvällen då göran och adolf blivit ensamma med varandra vandrade de ut 1 den tysta stjärnbelysta nejden och adolf öppnade för vännen under ett långt samtal sitt hjärta uppdrog en teckning av sitt liv och målade 1 sorgliga färger sitt nuvarande själstillstånd

min vän sade göran du liknar mannen som lämnat slagfältet med ett blödande sår

men såret är gudi sov icke till döds tiden och en sund levnadsfilosofi skola läka det och endast efterlämna ett hedrande ärr ett ställande minne av vad du kämpat lidit och gått du drager dig tillbaka med en nyttig lärdom att nämligen dina krafter ej motsvara din goda vilja

så är det med de flesta och ingen bör frivilligt lägga på sin skuldra en större börda än han förmår bära i annat fall störtar han på vägen och har ingenting bidragit till det stora ändamålet

du skall fortsätta striden men ej såsom en ensam irrande riddare utan såsom en soldat i de djupa lederna av de tusende som verka tyst och

märkt inom en ringa sfär men med icke så ringa välsignelse

jag tror mig hava funnit att man för att göra andra lyckliga måste själv vara lycklig

utan spänstighet 1 själen och mod och hopp hjärtat kan man ej uträtta något verkligt gott och

bestående

dessa egenskaper skall du återvinna under ett verksamt och fredligt liv i naturens sköte erinrar du dig sagan om herakles fruktansvärde motståndare som varje gång han besegrad fälldes till jorden hämtade ny styrka ur denna sin moders barm och med förnyad stridslust spände bälte med lejontämjaren

odla säd på dina åkrar fisk 1 dina dammar blommor 1 din trädgård

varje morgon skall då bringa dig nya fröjder du skall steg för steg följa utvecklingen av dina blommande förhoppningar och slutligen inbära skörden av dina ansträngningar

och framförallt skapa liga människor omkring dig odla de dinas sinnen och sök att så ett gudomligt utsäde i deras hjärtan

icke alla korn skola falla på hälleberget ett och annat skall spira upp och bära frukt och giva nya frön för kommande tider

varför klaga om man ej med ens kan omskapa världen

vad är den enskilda människans livslängd mot mänsklighetens oändliga framtid

verka medan du lever och dö med det hopp att guds rike 1 tidernas bördan skall nedstiga på jorden

de båda vännerna hade under samtalet gått mot ortens lilla kyrkogård och stodo nu vid gamle brants grav

adolf fortfar göran den bästa läkedom för en nedstämd själ är dock tanken att jordelivet

skild är natten lugn är natten hjärtats natt i graven som ett månljus över land och vatten som en vårfläkt över haven

ingen sorgens hand trycker sinnet ner endast friden ler över gravens land till dess evighetens morgon tänder purpurljus kring nattens länder

de vandrande djäknarne förekom första gången såsom följetong 1 g ö te b 0 r g s ha n dels 0 ch sjöna rtstidning från den 2 april 0

den 5 maj 1856 under pseudonymen agricola

den är visserligen icke rybergs berättelse

redan därförinnan hade han offentlig gjort 1 jönköpingsbladet åtminstone två tynger ett även ty r i fin sk a ska rg å rden 1850 och på s itid s p ela r n e 1851 liksom det framgår av bevarade brev att han under åren varit sysselsatt med och författarskap för olika tidningar utan att med het kan uppgivas om denna alstring nådde pressen

en berättelse med motiv från spanien som var inlämnad till handelstidningen före 1855 ehuru icke fullbordad har tyvärr försvunnit vilket är desto beklagligare som rydberg själv ansåg den vara sitt första mera märkliga arbete

utgivaren har varit något villrådig huruvida han borde 1 de samlade skrifterna intaga de vandrande djäknarne då rydberg själv aldrig till första upplagan 1896

givit den 1 bokform och då den ju på flera ställen röjer en viss omogenhet

men den är den första b ev a r a d e prosadikt av hans hand som äger litterär betydelse och den första 1 vilken hans författareindividualitets drag börja teckna sig något skarpare särskilt 1 adolfs och görans samtal och karaktärer

det är mig ock bekant att rydberg mot slutet av sitt liv var betänkt på att utgiva denna berättelse ehuru 1 omarbetad form

en dylik omarbetning kom icke till stånd och fråga kan för övrigt vara huruvida den varit önskvärd

ty väl hade då fjärmats enstaka ofullkomliga eller föråldrade ställen men novellen hade rätteligen kunnat mista det litteraturhistoriska intresset som ett dokument 1 hans utvecklingshistoria

karl warburg

djäkneupptåg 2

masugnen 3

korporal brant 4

patron brackander 5

hos korpotalens 6

patronen och länsmannen 7

de båda rivalerna 8

avsked från hemmet 9

värvaren 10

djäknarne 11

auktionen 12

slutet utgivarens tillägg och anmärkningar