Datasets:

Jiejie

/

asr_book_lm

like 0

Skrifter av Viktor Rydberg III DE VANDRANDE DJÄKNARNE .

Bondhistoria 9V > AGRICOLA > ( Viktor Rydberg ) Femte upplagan Stockholm Albert Bonniers Stockholm Alb .

Bonniers Boktryckeri 1915 Ihr naht euch wieder , schwankende Gestalten !

Die früh sich einst dem trüben Blick gezeigt .

Goethe .

Preface to the Electronic Edition Viktor Rydberg ( 1828-1895 ) was one of Sweden 's most important authors in the 19th century , between Almqvist and Strindberg .

The novel De vandrande djäknarne constitutes the former half of volume III of fourteen in Skrifter av Viktor Rydberg ( `` collected works '' ) , which appeared in the decades following the author 's death ; edited by Karl Warburg ( 1852-1918 ) .

This collection was sold in numerous editions ; and other , smaller collections with similar names were also sold .

Find an overview in our presentation of this Nordic Author .

förlag

The latter half of volume III is another novel , Singoalla , which Project Runeberg has chosen to present as a separate electronic edition : The two works in volume III carry separate edition designations .

A copy printed in 1915 was used for digitization ; containing the 5th edition of De vandrande djäknarne .

The 161 pages are presented in facsimile in 120 dpi grayscale ; combined with unprocessed , 'raw '' text from character recognition ( OCR ) .

If you volunteer to proofread any part of this work ; and e-mail your results to the editors of Project Runeberg ; runeberg @ lysator.liu.se , we will add HTML markup and make it available as parallel to the facsimile edition : Djäkneupptåg .

> Kom ; afton ; sänk dig neder : Du ger oss mödans lön .

Vad lugn du oss bereder !

Natur , vad du är skön ' Se , aftonrodnan vilar i dalens svala famn från fästet solen ilar bort till en annan hamn : .

Tyst , tyst är allt som andas , blott näktergalens Ijud med kvällens vindar blandas , han kallar på sin brud Refrängen tages om igen : > Tyst ; tyst är allt som andas Jo , vackert tyst ; inföll Adolf , den av de båda djäknarne ; som sjöng första stämman ; hör du då icke ; huru inspektorn .

eller vad karlen är för något .

gormar och svär där nere med sitt abetsfolk ?

Är det näktergalens Ijud , det ?

hör jag det , Adolf , svarade den andre djäknen , men då man befinner sig i sångens högre regioner ; , lyssnar man icke till människornas tomma ävlan nere i gruset .

Nå , vill du icke sjunga mera ?

Nej , Göran ; jag vill dricka .

Jaså , är du törstig , du lille skälm ' Nå , jag säger ingenting därom ; dagen har varit varm ; och man måste skölja optical Nog

ned landsvägsdammet .

Låt se .

vad är i flaskan ; som din pappa godhetsfullt gav oss till reskamrat ?

Ännu något ; ser jag .

Skål , Adolf !

Gutår , långe Göran : .

Jag blir icke otörstig , därför att du dricker ur alltsammans .

~ Lugna gosse !

lämnar kvar så mycket , som jag , med användande av approximationsteorien ; kan beräkna ; att din lilla korpus tål .

Parvum parva decent._ smått höves en liten.. säger vår oförgätlige vän Håkan Sjögren .

Glöm icke ; Göran ; att du har dåligt betyg i algebran : Så , stopp nu : De båda samtalande voro tvenne ynglingar från gymnasiet i Växjö djäknar , som allmogen ännu kallar dem .

De voro ute på botanisk exkursion ; efter vad deras portörer och botanikspadar visade ; åtminstone begagnade de botaniken såsom förevändning för att under sommarferierna ströva omkring på landsbygden och söka äventyr : .

Dylika strövtåg hava sedan tider legat i Växjögossarnes smak , och bland bönderna i nejden gå historier om kringvandrande djäknars äventyr och putslustiga upptåg : De bägge vännerna hade slagit sig ned i gräset på en kulle under en lummig ek .

De hade därifrån utsikt över ett härligt småländskt landskap små insjöar ; slingrande bäckar , furumoar och lövdungar .

Göran , den äldre av dem ; var en högväxt , kraftig yngling med jovialiska ansiktsdrag och anläggning till polisonger .

Han hade sina tjugu år på nacken och stod nu färdig att med den lärdomsskatt , som bestås i Växjö , och icke så litet därutöver , som han på egen hand samlat ; begiva sig till akademien .

Adolf ; hans kamrat , var en spenslig , finhyad gosse med skälmska ögon .

Son av den rike och allmänt aktade baron Sparrfält på Odensvik hade han slutit ett fast vänskapsförbund med hemmansägaresonen Göran ; ett förbund , som olikheten i deras ålder endast bidrog att göra ännu varaktigare .

De bodde under terminerna tillsammans , delade sina lärares och kamraters tillgivenhet och hade allt , till och med sina små oskyldiga upptåg , gemensamt .

~ Ack ; du Göran , vad detta varit en lustig dag ' sade Adolf ; i det han makligt sträckte sig i gräset och såg upp mot den blå himmelen .

glömmer aldrig de här äventyren .

Åja ; nog har du haft pojkstreck för dig , sade Göran .

dig , Jag många gamla med Jag

Än du då ?

Har du varit ett uns bättre än jag ?

.

ha , då jag tänker på den snåle prästen ; hos vilken vi i åto middag ; kan jag skratta mig fördärvad .

~ Vad var det för roligt ; du drack ur allt hans öl ?

Stackars man , han följde med ängsliga blickar var droppe du slukade .

Och vad var det för roligt ; att du tog fatet med fläskpannkakan och lät hela anrättningen ; ett tu tre , försvinna i ditt glupska ginungagap ; innan den beskedlige mannen hann sucka !

Ha , ha , ha !

Då hade vi en bättre tillställning hos den rike nämndemannen i Lomaryd , sade Göran .

Ack , den vackra Stina ; hans dotter Som du ville kyssa ; men icke fick , i trots av ditt snutfagra ansikte ; Adolf._ Och som du fick kyssa ; Göran , trots av dina fula ; röda polisonger .

Säg icke vi trots avy utan anledning av > mitt manliga , i aftonrodnadens sköna skiftande kindskägg : Du förstår dig icke på flickornas smak .

Att kyssa dig eller en annan liten fröken kan komma på ett ut .

_ men jag jag är en man ; och det är sådana flickorna vilja ha_ Skryt lagom ; Göran !

Om du ej förstått dig på svartkonsten ; skulle Stina ej bevärdigat dig med en blick .

Ja ; svartkonsten är en märklig konst .

Du märkte väl , att det rika nämndemansfolket i början ej ville undfägna oss med annat än svagdricka ?

De önskade oss på dörren ; det märktes tydligt .

Men då frågade mig händelsevis nämndemansmor , vad jag studerade i Växjö .

Och jag skyndade mig att svara ; att du studerade svartkonsten .

_ Var infallet icke gott , vaba ?

Ha ; dag att smed färg

Strax blev det annat Ijud pipan .

Man betraktade mig med vördnad , nästan med fruktan ; och bullade upp ett frukostbord med skinka , medvurst och öl , och jag smorde kråset ; medan lille Adolf , sökte visa dig på din älskvärda sida för dottern i huset .

Men du misslyckades ; min gosse .

Du känner icke bondtöserna ; de ha icke öra för sådana grannlåter ; som du lärt dig att prata till de fömnäma fröknarna .

Emellertid kom nämndemansmor till mig och berättade jämrande ; att hennes ladugård var förhäxad , att kalvarne dö och korna ej ge mjölk hon frågade mig om råd .

Och du svarade ?

Att hon skulle fodra och sköta kreaturen väl .

Hon tyckte naturligtvis , att det var ett alltför simpelt råd .

Ja visst ; hon lät mig förstå , att ingenting annat än svartkonsten torde hjälpa ; och bad mig anlita mina kunskaper i den vägen .

gjorde många invändningar ; men därav blev gumman ännu enträgnare .

Till slut ; sedan jag tagit tysthetslöfte av henne ; sade jag , att hon skulle taga ögat av en vessla , hjärtat av en örn ; framtassen av en björn och tungan av en tre och tre kvarts år gammal vit orm ; dessa lemmar skinnet av en ödla samt nedgräva alltsammans en torsdagskväll under ladugårdströskeln ; sägande hokus pokus filiokus .

Gumman blev hjärtinnerligt glad , tackade mig för det rådet och bad mig lämna de där trollsakerna ( hon tog för givet , att jag hade dem i portören ) så skulle hon hederligt betala dem .

svarade , att mitt förråd var slut , och rådde henne att skaffa sig dem själv .

Och nu blev gumman ännu enträgnare ; inföll Adolf : såg , huru hon viskade och tasslade med dig .

Ja , hon var i synnerhet bekymrad för , huru hon skulle finna en jämnt tre och tre kvarts år gammal orm .

rådde henne att fånga en mängd och syna dem i munnen ; såsom man gör med hästar .

Ha , ha , ha ' Medan gumman anfäktade mig med sina böner , hade jag ögonen på lilla Stina .

Jag fann ; att hon var en alltför täck flicka med en mun , liknande en frisk rosenkalk .

Nå , tänkte jag , innan jag lämnar stället , skall jag ha kysst Stina ; bara för att förarga dig och göra dig svartsjuk ; Adolf .

Hör , mor , sade jag , jag vet ännu ett medel , som kan hjälpa ; jag har medlidande med er och vill upptäcka det du , Jag insy goda Jag Jag Jag

för er .

Ni skall taga sex nubbar och spika dem i ladugårdsgolvet , men nubbarne skola först vara signade .

Hur går det till ?

frågade hon .

Ingenting är enklare.- Det behövs bara en flicka som icke fyllt tjugu år.. Går icke Stina an ?

Hon är bara sjutton ; sade gumman .

Å jo män .

min kanrat och Stina ställa oss på golvet ; ni , mor , och fader nämndeman sätten er på var sin stol , hållen er alldeles stilla under tiden och mumlen för er själva : > A , E , I , 0 , jag vill ha mjölk av min ko ; U , Y , Å , Ä , Ö ingen kalv får dö. > Stina skall säga hokus och taga en nubb mellan tänderna ; så att blott själva spetsen sticker fram ; jag och tar nubben med min mun ur hennes ; min kamrat sig därefter och säger filiokus ; som är det kraftigaste trollordet och bekräftelse på det övriga .

På det sättet signas var nubb särskilt , och det är hela saken.. Nåväl , saken blev snart arrangerad , och Stina gick gämna in på att vara med därom .

.

Ja , för kornas skull , inföll Adolf .