Jiejie/asr_book_lm_v2.0 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 594
de hälsade vänligt på de av rök och sot svärtade männen och dessa besvarade hälsningen på samma sätt
sällan kommo besökande från andra orter till denna avlägsna del av bergslagen och man undre därför ej att bergsmännen med en viss nyfikenhet utfrågade våra djäklar vilka de voro och varifrån de kommo
sedan dessa givit gott besked för sig blev det deras tur att fråga och de fingo nu bland annat veta att ägaren till denna masugn liksom till flera andra jämte stångjärnshamrar 0 var den rike och mäktige patron brackander på trevnadslösa
trevnadslösas karaktärsbyggning var just det vitmålade hus som vännerna sett medan de vilade på kullen
därefter begåva sig djäknarne till mashyttans nedre våning varifrån
sången ännu hördes
1 dörröppningen till samma visade sig en verklig jättegestalt en karl på sina sex fot och lika många tum insvept 1 skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt över det sotiga ansiktet vad är ni för slags folk
frågade han tämligen barskt
vandrande djäklar svarade adolf och göran på en gång och den senare tillade vi fundera på att stanna här 1 mashyttan över natten om ni gott folk icke har något däremot och sedan fortsätta vi vår resa 1 morgon
djäklar från växjö
prästgesäller
fortfar jätten
har ni gått vilse eftersom ni kommer så här
här ä just inga bekvämligheter för sådana gäster
men vill ni sova på en bänk där inne så står det er fritt jag har aldrig sett någon masugn förr sade adolf och är därför litet nyfiken att se hur järnet kommer utrinnande som en vitgnistrande ström ja det är rätt lustigt för den som inte är van vid det och vad bekvämligheter angår inföll göran så ha vi många nätter sovit under ett träd 1 skogen med en sten till huvudvärd likasom jakob inföll jätten skrattande
jaså ä herrarna av det slaget så ä herrarna välkomna
mannen gick in och djäknarne följde honom
det var ett stort mörkt rum vilket de inträdde
i stället för golv hade det ett lager av djup sand dess bakgrund upptogs av ugnsmuren
bälgarna och maskineriet som sätter dessa i gång här och där sågs en slägga och mot väggarna lutade sig längre och kortare järnspett
på en bänk sutto tvenne män av vilka den ene sjöng och över sångarens huvud hängde fastspikad på väggen en lampa som spridde ett ganska sömnigt och otillräckligt sken
sångaren var en ålders man sotig och klädd 1 skinn likasom de andra de ord han sjöng då djäknarne inträdde voro följande flicka du har en fager hy men du har ock ett ostadigt sinn ditt hjärta vill jag likna vid en vinddriven sky som far hela världen tyst nu pelle larsson med din dumma visa sade den långe som var ingen annan än masmästaren sven jag gitter icke höra den
nå jag kan väl tiga eftersom du så vill svarade pelle larsson helst som jag ser att du har två herrar med dig och de tycka väl inte om enfaldiga bondvisor kan jag tro
å fortsätt han med sin visa sade adolf vi höra gärna på
men jag gör det icke sade masmästaren sven
pelle gör aldrig annat än sjunger ovett och lögn om töserna om deras trolöshet och sådant snack jag gitter icke höra det
nej månntro
sade pelle sedan sven fick sig en fästmö tror han alla flickor om gott
håll munnen
sade sven
bevars väl jag tiger masmästare svarade
pelle
annars ska herrarna tro att jag är den värste hojtaren i hela vår församling ni skulle bara höra mig 1 kyrkan klockaren skriker så att han är röd som en tuppkam 1 synen men mig röstar han icke förtroligheten mellan masugnskarlarne och djäknarne beseglades då dessa senare framtogs vinflaskan och lät den vandra ur hand 1 hand från mun till mun
en tung slägga det här sade göran 1 det han prövande upplyfte en sådan
ja inte duger en djäkne att hantera henne inföll pelle larsson
icke det
sade göran i det han fattade om ändan av skaftet och höll släggan horisontalt med rak arm
bra bra sade masmästare sven och klappade göran på axeln
herrn är en svensk gosse det märker jag
ja sådana ha vi många på gymnasium sade adolf stolt frätande sig
göran är icke den starkaste bland oss
ni skall tro att djäklar icke gå av för hackor gott folk
nå vad säger herrn om den här lilla tingesten
inföll sven i det han pekade på den största släggan bland dem alla en verklig klubba
lyft den också om herrn orkar
göran vågade ett försök som gjorde hans krafter all heder men icke desto mindre lyckades
jätten skrattade så att de vita tänderna lyste mellan de sotiga läpparna varefter han fattade
släggan svängde den ur hand i hand med dånande hastighet kastade den upp i taket och uppfångade den 1 fallet iyfte den slutligen 1 en halvårets över huvudet och lät den sakta nedsjunka mot sin mun
när detta var gjort slängde han den bort 1 en vrå torrt det där kallas bland oss bergsmän att økyssam släggan
adolf hade med verklig bävan sett detta atletiska mästarprov
finnes här någon annan som kan göra detsamma
frågade göran undrande
jag ber dem icke försöka sade sven vida de ej vilja ha sina näsor förvandlade till rotmos och svälja sina tänder
men uppe 1 norra bergslagen 1 barnarm och månsarp finnas flera som förstå sig på samma lek tag spaden pelle larsson slagget skall ut
pelle larsson biträdd av de tvenne andra karlarna grävde en bädd 1 sanden från öppningen till dörren och sedan bädden var färdig fattade sven ett spett tryckte hatten djupare över ansiktet gick fram till ugnsöppningen och gjorde med spettet några väldiga stötar
ett ögonblick därefter kom slaggen utrinnande som en ström av gnistsprutande eldvågor och fyllde den grävda bädden upplysande rummet med ett starkt aktigt sken och utredande en hetta som förekom de båda djäknarne nästan odräglig
det var en vacker men snart försvinnande anblick ty slagets livliga eldfärg mörknade hastigt några vattenämbar
tömdes över detsamma varefter det sönderslogs med järnspetten och utbars styckevis ur hyttan
järnet kommer icke förrän on en timme sade sven och under tiden ska vi äta vår vard
vilja herrarna vara med om den fast det bara är sill och potatis och svagdricka som vankas
men potatisen är god vill jag lova den kokas icke utan vi steka den här i den heta sanden
göran och adolf voro ganska hungriga och emottog således bjudningen med mycket nöje
den simpla avrättningen var snart färdig och fick en strykande utgång
göran och adolf visade att djäklar ej äro så nogräknade ifall sot och aska jämte hungern äro de enda kryddorna på maten
jag vet icke varför men jag tycker om er gossar sade sven under måltiden förtroligt till djäknarne vart ämnen taga vägen 1 morgon
åt öster väster söder eller norr svarade adolf
vi gå vart vinden blåser
i morgon är söndag anmärkte sven och det är min tur att vara ledig från arbetet den dagen
hör på gossar om vinden skulle blåsa åt det håll där far mins stuga ligger skulle ni vilja följa med
vi komma att gå förbi vackra ängar där många slags blomster växa och jag kan tänka att ni liksom andra djäklar egentligen äro ute för att samla blommor vad säger du om förslaget adolf
frågade göran
topp svarade denne jag för min del antager det
de vandrande djäknarne
gott sade sven skolen då få se en gubbe som luktat krut i sina dagar
har er far varit 1 krig
jag vill tro det
han stupade 1 kriget mot ryssarna
jag tyckte ni talade som om han levde inföll göran
ja saken är den att min salig far blev ihjälskjuten men min fosterfar korporal brant han lever nog mån tro och det är den gubben jag menar
han har som jag sade luktat krut i sina dar och kan berätta er många krigshistorier om ni tycker att det är roligt att höra sådana
ni följer således med gossar
ja sven
men då väcker jag er klockan tre i morgon innan fåglarne börjat sjunga ären i med om det också
ja visst
nåja icke behöver jag vara rädd att ni ska försova er ty ni får bara var sin träbänk att ligga på med min och pelle larssons tröjor till huvudvärd
tiden gick fort under muntra samtal
nakne berättade äventyr om karl ii och folket dukade upp lustiga folksägner om bellman som i vår allmogen mun gäller för att vara den lustigaste hovnarr som någonsin gyckla med ett krönt huvud samt trovärdiga berättelser om jungfrur bergatroll näckar tomtegubbar och mera sådant
pelle larsson påstod att han mången mörk höstnatt då han sett vid kolmilan och lyssnat till
vindens tjut 1 skogen sett skogsjungfrun med högtidliga steg vandra förbi och en annan av arbetare som förut varit bergsprängare vid tabers visste att berätta om tabergsgumman och hennes slott djupt inne 1 bergets sköte man hade en gång sade han beslutat spränga ett valv tvärs igenom berget men då man hunnit några famnar in 1 detsamma bjöd inifrån en röst som förbjöd arbetare att fortsätta ty de hade nu hunnit nära gummans sängkammare
men det påbörjade valvet finnes ännu kvar och kan bese av var och en som besöker tabers
det led nu långt in på natten och djäknarne kände behov av vila
de lade sig på de anvisade bänkarna och trötta av dagens vandring slumrade de snart 1 oskuldens och ungdomens lugna sömn
upps gossar bjöd en röst i djäknarnes öron
de vaknade
strömmen brusade bälgarna flåsade hamrarne knackade det var den gamla musiken som oupphörligt år ut och år in bjuder på ett sådant ställe men framför våra vänner stod sven masmästare med ett bylte 1 ena handen och sitt stora pinsbacksur 1 den andra
ni sov så gott att jag tyckte det var synd att väcka er förr men nu är klockan fyra och vi måste bege oss på väg sade han
göran och adolf voro inom några ögonblick färdiga
de sade farväl åt de övriga arbetare och följde sven
visst voro de 1 början litet olustiga ty många timmar hade deras sömn ej räckt och ej heller voro de vana att sova med fångkläderna på sig men denna lustighet svann snart ty morgonvinden blåste så friskt och upplivande luften var så ren himlen så blå
det var en ljuvlig svensk sommarmorgon

de hälsade vänligt på de av rök och sot svärtade männen och dessa besvarade hälsningen på samma sätt

sällan kommo besökande från andra orter till denna avlägsna del av bergslagen och man undre därför ej att bergsmännen med en viss nyfikenhet utfrågade våra djäklar vilka de voro och varifrån de kommo

sedan dessa givit gott besked för sig blev det deras tur att fråga och de fingo nu bland annat veta att ägaren till denna masugn liksom till flera andra jämte stångjärnshamrar 0 var den rike och mäktige patron brackander på trevnadslösa

trevnadslösas karaktärsbyggning var just det vitmålade hus som vännerna sett medan de vilade på kullen

därefter begåva sig djäknarne till mashyttans nedre våning varifrån

sången ännu hördes

1 dörröppningen till samma visade sig en verklig jättegestalt en karl på sina sex fot och lika många tum insvept 1 skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt över det sotiga ansiktet vad är ni för slags folk

frågade han tämligen barskt

vandrande djäklar svarade adolf och göran på en gång och den senare tillade vi fundera på att stanna här 1 mashyttan över natten om ni gott folk icke har något däremot och sedan fortsätta vi vår resa 1 morgon

djäklar från växjö

prästgesäller

fortfar jätten

har ni gått vilse eftersom ni kommer så här

här ä just inga bekvämligheter för sådana gäster

men vill ni sova på en bänk där inne så står det er fritt jag har aldrig sett någon masugn förr sade adolf och är därför litet nyfiken att se hur järnet kommer utrinnande som en vitgnistrande ström ja det är rätt lustigt för den som inte är van vid det och vad bekvämligheter angår inföll göran så ha vi många nätter sovit under ett träd 1 skogen med en sten till huvudvärd likasom jakob inföll jätten skrattande

jaså ä herrarna av det slaget så ä herrarna välkomna

mannen gick in och djäknarne följde honom

det var ett stort mörkt rum vilket de inträdde

i stället för golv hade det ett lager av djup sand dess bakgrund upptogs av ugnsmuren

bälgarna och maskineriet som sätter dessa i gång här och där sågs en slägga och mot väggarna lutade sig längre och kortare järnspett

på en bänk sutto tvenne män av vilka den ene sjöng och över sångarens huvud hängde fastspikad på väggen en lampa som spridde ett ganska sömnigt och otillräckligt sken

sångaren var en ålders man sotig och klädd 1 skinn likasom de andra de ord han sjöng då djäknarne inträdde voro följande flicka du har en fager hy men du har ock ett ostadigt sinn ditt hjärta vill jag likna vid en vinddriven sky som far hela världen tyst nu pelle larsson med din dumma visa sade den långe som var ingen annan än masmästaren sven jag gitter icke höra den

nå jag kan väl tiga eftersom du så vill svarade pelle larsson helst som jag ser att du har två herrar med dig och de tycka väl inte om enfaldiga bondvisor kan jag tro

å fortsätt han med sin visa sade adolf vi höra gärna på

men jag gör det icke sade masmästaren sven

pelle gör aldrig annat än sjunger ovett och lögn om töserna om deras trolöshet och sådant snack jag gitter icke höra det

nej månntro

sade pelle sedan sven fick sig en fästmö tror han alla flickor om gott

håll munnen

sade sven

bevars väl jag tiger masmästare svarade

pelle

annars ska herrarna tro att jag är den värste hojtaren i hela vår församling ni skulle bara höra mig 1 kyrkan klockaren skriker så att han är röd som en tuppkam 1 synen men mig röstar han icke förtroligheten mellan masugnskarlarne och djäknarne beseglades då dessa senare framtogs vinflaskan och lät den vandra ur hand 1 hand från mun till mun

en tung slägga det här sade göran 1 det han prövande upplyfte en sådan

ja inte duger en djäkne att hantera henne inföll pelle larsson

icke det

sade göran i det han fattade om ändan av skaftet och höll släggan horisontalt med rak arm

bra bra sade masmästare sven och klappade göran på axeln

herrn är en svensk gosse det märker jag

ja sådana ha vi många på gymnasium sade adolf stolt frätande sig

göran är icke den starkaste bland oss

ni skall tro att djäklar icke gå av för hackor gott folk

nå vad säger herrn om den här lilla tingesten

inföll sven i det han pekade på den största släggan bland dem alla en verklig klubba

lyft den också om herrn orkar

göran vågade ett försök som gjorde hans krafter all heder men icke desto mindre lyckades

jätten skrattade så att de vita tänderna lyste mellan de sotiga läpparna varefter han fattade

släggan svängde den ur hand i hand med dånande hastighet kastade den upp i taket och uppfångade den 1 fallet iyfte den slutligen 1 en halvårets över huvudet och lät den sakta nedsjunka mot sin mun

när detta var gjort slängde han den bort 1 en vrå torrt det där kallas bland oss bergsmän att økyssam släggan

adolf hade med verklig bävan sett detta atletiska mästarprov

finnes här någon annan som kan göra detsamma

frågade göran undrande

jag ber dem icke försöka sade sven vida de ej vilja ha sina näsor förvandlade till rotmos och svälja sina tänder

men uppe 1 norra bergslagen 1 barnarm och månsarp finnas flera som förstå sig på samma lek tag spaden pelle larsson slagget skall ut

pelle larsson biträdd av de tvenne andra karlarna grävde en bädd 1 sanden från öppningen till dörren och sedan bädden var färdig fattade sven ett spett tryckte hatten djupare över ansiktet gick fram till ugnsöppningen och gjorde med spettet några väldiga stötar

ett ögonblick därefter kom slaggen utrinnande som en ström av gnistsprutande eldvågor och fyllde den grävda bädden upplysande rummet med ett starkt aktigt sken och utredande en hetta som förekom de båda djäknarne nästan odräglig

det var en vacker men snart försvinnande anblick ty slagets livliga eldfärg mörknade hastigt några vattenämbar

tömdes över detsamma varefter det sönderslogs med järnspetten och utbars styckevis ur hyttan

järnet kommer icke förrän on en timme sade sven och under tiden ska vi äta vår vard

vilja herrarna vara med om den fast det bara är sill och potatis och svagdricka som vankas

men potatisen är god vill jag lova den kokas icke utan vi steka den här i den heta sanden

göran och adolf voro ganska hungriga och emottog således bjudningen med mycket nöje

den simpla avrättningen var snart färdig och fick en strykande utgång

göran och adolf visade att djäklar ej äro så nogräknade ifall sot och aska jämte hungern äro de enda kryddorna på maten

jag vet icke varför men jag tycker om er gossar sade sven under måltiden förtroligt till djäknarne vart ämnen taga vägen 1 morgon

åt öster väster söder eller norr svarade adolf

vi gå vart vinden blåser

i morgon är söndag anmärkte sven och det är min tur att vara ledig från arbetet den dagen

hör på gossar om vinden skulle blåsa åt det håll där far mins stuga ligger skulle ni vilja följa med

vi komma att gå förbi vackra ängar där många slags blomster växa och jag kan tänka att ni liksom andra djäklar egentligen äro ute för att samla blommor vad säger du om förslaget adolf

frågade göran

topp svarade denne jag för min del antager det

de vandrande djäknarne

gott sade sven skolen då få se en gubbe som luktat krut i sina dagar

har er far varit 1 krig

jag vill tro det

han stupade 1 kriget mot ryssarna

jag tyckte ni talade som om han levde inföll göran

ja saken är den att min salig far blev ihjälskjuten men min fosterfar korporal brant han lever nog mån tro och det är den gubben jag menar

han har som jag sade luktat krut i sina dar och kan berätta er många krigshistorier om ni tycker att det är roligt att höra sådana

ni följer således med gossar

ja sven

men då väcker jag er klockan tre i morgon innan fåglarne börjat sjunga ären i med om det också

ja visst

nåja icke behöver jag vara rädd att ni ska försova er ty ni får bara var sin träbänk att ligga på med min och pelle larssons tröjor till huvudvärd

tiden gick fort under muntra samtal

nakne berättade äventyr om karl ii och folket dukade upp lustiga folksägner om bellman som i vår allmogen mun gäller för att vara den lustigaste hovnarr som någonsin gyckla med ett krönt huvud samt trovärdiga berättelser om jungfrur bergatroll näckar tomtegubbar och mera sådant

pelle larsson påstod att han mången mörk höstnatt då han sett vid kolmilan och lyssnat till

vindens tjut 1 skogen sett skogsjungfrun med högtidliga steg vandra förbi och en annan av arbetare som förut varit bergsprängare vid tabers visste att berätta om tabergsgumman och hennes slott djupt inne 1 bergets sköte man hade en gång sade han beslutat spränga ett valv tvärs igenom berget men då man hunnit några famnar in 1 detsamma bjöd inifrån en röst som förbjöd arbetare att fortsätta ty de hade nu hunnit nära gummans sängkammare

men det påbörjade valvet finnes ännu kvar och kan bese av var och en som besöker tabers

det led nu långt in på natten och djäknarne kände behov av vila

de lade sig på de anvisade bänkarna och trötta av dagens vandring slumrade de snart 1 oskuldens och ungdomens lugna sömn

upps gossar bjöd en röst i djäknarnes öron

de vaknade

strömmen brusade bälgarna flåsade hamrarne knackade det var den gamla musiken som oupphörligt år ut och år in bjuder på ett sådant ställe men framför våra vänner stod sven masmästare med ett bylte 1 ena handen och sitt stora pinsbacksur 1 den andra

ni sov så gott att jag tyckte det var synd att väcka er förr men nu är klockan fyra och vi måste bege oss på väg sade han

göran och adolf voro inom några ögonblick färdiga

de sade farväl åt de övriga arbetare och följde sven

visst voro de 1 början litet olustiga ty många timmar hade deras sömn ej räckt och ej heller voro de vana att sova med fångkläderna på sig men denna lustighet svann snart ty morgonvinden blåste så friskt och upplivande luften var så ren himlen så blå

det var en ljuvlig svensk sommarmorgon