text
stringlengths 4
591
|
---|
stockholm albert bonnies förlag |
stockholm albert bonnies förlag |
stockholm albert bonnies förlag |
stockholm all |
bonnies boktryckeri 19 1 5 |
kom afton sänk dig leder |
du ger oss medans lön |
vad lugn du oss bereder |
natur vad du är skön |
se aftonrodnan vilar 1 dalens svala famn från fästet solen ilar bort till en annan hamn |
tyst tyst är allt som andas blott näktergalen ljud med kvällens vindar blandas han kallar på sin brud refrängen taget om igen tyst tyst är allt som andas jo vackert tyst inföll adolf den av de båda djäknarne som sjöng första stämman hör du då icke huru inspektörn eller vad karlen är för något gormar och svär där nere med sitt arbets folk |
är det näktergalen ljud det |
nog hör jag det adolf svarade den andre dräkten men då man befinner sig 1 sångens högre regioner lyssnar man icke till människornas tomma |
välan nere 1 gruset nå vill du icke sjunga mera |
nej göra jag vill dricka |
jaså är du törstig du lille skäl |
nå jag säger ingenting därom dagen har varit varm och man måste skölja ned landsvägsdammet låt se vad är 1 flaskan som din pappa godhetsfullt gav oss till reskamrat |
ännu något ser jag |
skål adolf |
går långe göra |
ja g blir icke törstig därför att du dricker ur alltsammans |
lugna dig gosse |
jag lämnar kvar så mycket som jag med användande av tionsteorien kan beräkna att din lilla corpus tål |
p a vu m p a r v a d e c e n t smått över en liten säger vår oförgätlige vän hakan snören |
glöm icke göra att du har dåligt betyg i algebra |
så stopp nu |
de båda samtalande voro tvenne ynglingar från gymnasiet 1 välja tjänar som allmogen ännu kallar dem |
de voro ute på botaniska sin efter vad deras portaler och botanikspadar visade åtminstone begagnade de botaniker såsom förevändning för att under sommarferierna ströva omkring på landsbygden och söka äventyr |
dylika strövtåg hava sedan gamla tider legat gossarna smak och bland bönderna 1 fejden gå många historier om kringvandrande jäklars tyr och upptåg |
de bägge vännerna hade slagit sig ned 1 gräset på en kulle under en flummig ek |
de hade därifrån utsikt över ett härligt småländskt landskap |
med små sjöar slingrande bäckar furumoar och hövdingar |
göra den äldre av dem var en hårväxt kraftig yngling med jovialiska ansiktsdrag och anläggning till polisonger |
han hade sina tjugo år på nacken och stod nu färdig att med den skatt som består 1 välja och icke så litet utöver som han på egen hand samlat behöva sig till akademin |
adolf hans kamrat var en spetsig inhyrd gosse med skälmska ögon |
son av den rike och allmänt aktade baron sparrfält på odensvik hade han slutit ett fast vänskapsförbund med ägaresonen göra ett förbund som likheten 1 deras ålder endast bidrog att göra ännu artigare de bodde under termiterna tillsammans delade sina lärares och kamraters tillgivenhet och hade allt till och med sina små oskyldiga upptåg gemensamt |
ack du göra vad detta varit en lustig dag |
sade adolf 1 det han manligt sträckte sig 1 gräset och såg upp mot den blå himmelen |
jag glömmer aldrig de här äventyren |
ja nog har du haft pojkstreck för dig sade göra |
än du då |
har du varit ett uns bättre än jag |
ha ha då jag tänker på den snåle prästen hos vilken vi 1 dag åt middag kan jag skratta mig fördärvad vad var det för roligt att du drack ur allt hans öl |
stackars man han följde med ängslig blickar var droppe du slukade |
och vad var det för roligt att du tog fatet med fläskpannkakan och lät hela avrättningen ett tu tre försvinna 1 ditt glupska ginungagap innan den beskedlige mannen hann sucka |
ha ha ha |
då hade vi en bättre tillställning hos den rike nämndemannen 1 lomaryd sade göra |
ack den vackra sina hans dotter som du ville kyssa men icke fick i trots av ditt snutfagra ansikte adolf och som du fick kyssa göra 1 trots av dina fula röda polisonger |
säg icke i trots av utan smed anledning av mitt manliga 1 aftonrodnadens sköna färg skiftande kindskägg du förstår dig icke på flickor tas smak |
att kyssa dig eller en annan liten fröken kan komma på ett ut men jag jag är en m a n och det är sådana flickorna vilja ha |
skryt lagom göra |
om du ej förstått dig på svartkonster skulle sina ej bevärdigat dig med en blick |
ja svartkonster är en märklig konst |
du märkte väl att det rika nämndemansfolket i början ej ville undfägna oss med annat än svagdricka |
de önskade oss på dörren det märktes tydligt |
men då frågade mig händelsevis massor vad jag studerade i välja och jag skyndade mig att svara att du studerade svartkonster var anfallet icke gott vara |
strax blev det annat ljud 1 pipan |
betraktade mig med vördnad nästan med fruktan och rullade upp ett frukostbordet med skinka värst och öl och jag smorde kråset medan du lille adolf sökte visa dig på din älskvärda sida för dottern i huset men du misslyckades min gosse |
du känner icke bondtöserna de ha icke öra för sådana grannlåt som du lärt dig att prata till de förnäma fröknarna |
emellertid kom massor till mig och berättade jämrande att hennes ladugården var förhäxad att kalvarna dö och korna ej ge mjölk hon frågade mig om råd och du svarade |
att hon skulle fodral och sköta kreatur väl |
hon tyckte naturligtvis att det var ett för simpelt råd ja visst hon lät mig förstå att ingenting annat än svartkonster torde hjälpa och bad mig anlita mina kunskaper 1 den vägen |
jag gjorde många invändningar men därav blev gumman ännu enträgnare till slut sedan jag tagit löfte av henne sade jag att hon skulle taga ögat av en vessla hjärtat av en örn framtagen av en björn och tungan av en tre och tre kvarts år gammal vit orm inse dessa lemmar i skinnet av en ödla samt nedgrävd alltsammans en kväll under ladugårdströskeln sugande hon u s bok us filioku gumman blev hjärtinnerligt glad tackade mig för det goda rådet och bad mig lämna de där trollsakerna hon tog för givet att jag hade dem 1 porten så skulle hon hederligt |
betala dem |
jag svarade att mitt förråd var slut och rådde henne att skaffa sig dem själv |
och hu blev gumman ännu enträgnare inföll adolf |
jag såg huru hon viskade och trasslade med dig |
ja hon var 1 synnerhet bekymrad för huru hon skulle finna en jämnt tre och tre kvarts år gammal orm |
jag rådde henne att fånga en mängd och syna dem 1 munnen såsom man gör med hästar ha ha ha |
medan gumman anfäktade mig med sina böner hade jag ögonen på lilla sina |
jag fann att hon var en alltför täck flicka med en mun liknande en frisk rosenkalk |
nå tänkte jag innan jag lämnar stället skall jag ha kysst sina bara för att förarga dig och göra dig svartsjuk adolf hör mor sade jag jag vet ännu ett medel som kan hjälpa jag har medlidande med er och vill upptäcka det för er |
ni skall taga sex snubbar och spika dem 1 ladugårdsgolvet men snubbarna skola först vara signade |
hur går det till |
frågade hon |
ingenting är enklare det behövs bara en flicka som icke fyllt tjugo går icke sina an |
hon är bara sjutton sade gumman |
å jo män |
jag min kamrat och sina ställa oss på golvet ni mor och fader nämnden sätten er på var sin stol hållen er alldeles stilla under tiden och mumien för er själva |
sina skall säga h 0 k u s och taga en näbb mellan tänderna så att blott själva spetsen sticker fram jag säger peka s och tar snubben med min mun ur hennes min kamrat bugar sig därefter och säger filiokus som är det kraftigaste ordet och bekräftelse på det övriga |
på det sättet signal var näbb särskilt och det är hela saken nåväl saken blev snart arrangerad och sina gick gärna in på att vara med därom ja för korna skull inföll adolf |
för korna och kalvarna skull det medger jag ty jag är för anspråkslös att uppgift mitt hyggliga ansikte såsom bevekelsegrund |
ligen rodnade hon och var litet förlägen men allt gick efter önskan och jag fick mina sex kyssar |
vad jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg gubben och gumman sitta och vagga med huvudet och mumla a e i o ett |
allvarsam talat adolf lille spelade du själv den äckligaste figuren |
det gjorde mig riktigt ont om dig |
du fick stå och bevittna huru jag |
tog den ena kyssen efter den andra sant buga dig och säga flick u s tala icke därom |
det var ett elakt påhitt av dig göra för vilket jag i sinom tid skall utkräva vedergällning |
men hör på vi måste stiga upp och marschera vidare för att söka |
de båda vännerna lämnade kullen arm i arm och deras friska röster genljudade 1 skogen |
djäknarne hade visserligen icke behövt gå långt för att finna nattkvarter ty på obetydligt avstånd framför sig såg de en vit läggning av ståtligt utseende men de föredrog att gästa 1 och bondgårdar och då de nu händelsevis från kullen varseblivit röken från en på andra sidan skogen belägen maskin och hörde gnisslar av dess väldiga bälgar beslöt de behöva sig dit och tillbringa natten 1 hettan bland männen |
de inslag således den väg som förde genom den gamla ärevördiga granskogen det mörknade hastigt och maskinen var längre bort belägen än de förmodat men de förkortade vägen med muntert glam och glada sånger |
för övrigt hade det ett eget behag att vandra i de allt tätare skuggor som föll över skogen att lyssna till kvällvindens suckar och betrakta stjärnorna som hindrade så klart över grannes bugande toppar |
och ju mörkare det blev desto livligare målade sig på en viss fläck av himmelen ett rödaktigt fladdrande återigen av maskinens lågor |
det var en eldstad som förde dem rätta vägen 1 skogens labyrint |
och de hörde allt tydligare huru forsen brusade huru bälgarnes jättelungor flåsade och hamrarnes slag genljudade bland skogens klippor |
nu bleknade skogen och de bägge vandrare såg framför sig ett öppet fält 1 bakgrunden gränsar ett berg på vars vilda stupade avsatsen de över masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade en fantastisk belysning svarta gestaltar visade sig kring elden och tonerna av en vemodigt enkel visa sjunger av en konstlade röst blandade sig med det buller som den arbetande maskinen och de lika ivrigt arbetande människorna orsakade |
adolf och göra bingo uppför den långa bro som förde till manhattans övre våning och på vilken och kalkstenslaster brukade uppföra för att kastas 1 ugnen vilda gap |
de hälsade vänligt på de av rök och sot svärtade männen och dessa besvarade hälsningen på samma sätt |