Jiejie/asr_book_lm_v2.3 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 591
och när nu solen gick upp och göt över bergen ett gyllne sken och dagar och skuggor blev skarpare och landskapet skiftande färger saftigare huru skön och leende låg ej vandrare lilla av kretsen begränsade värld framför dem
med friska sinnen öppna och tillgängliga för varje intryck av naturens skönhet med barnen vidga av den levande morgonluften vandrade de båda djäknarne framåt i det ungdomliga hoppets kalejdoskop såg de sin framtidsbana ligga för sig lika solbelyst lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade
ingen sorg ingen hotande framtidsbild intet dystert minne från det förflutna
sven masmästare marscherade med långa steg och svängande sitt knyta 1 handen framför nakne men ej på längre avstånd än att de kunde underhålla ett samtal med honom och det gjorde de även
för varje fågel som slog 1 skogen ville adolf veta dess namn och sven masmästare visade sig både villig och kunnig att upplysa honom därom
likt dag den vise tycktes han till och med förstå sig på att översätta fåglalåten på mänskligt tungomål
om deras väg förde dem förbi någon stuga vilket sällan skedde ty fejden var föga bebodd visste han berätta åtskilliga både förståndigt och underhållande om dess invånare och dessa öden levnadssätt och ekonomi
så gick tiden fort och vandringen lätt under muntert anspråk
nu komma de tre vandrare till ett öppet belysa ställe 1 skogen där en smal men tämligen
djup bäck flöt tyst och obekant med klara blöjor över sin vita sandbädd tills den försvann bland grannes och tallarnes stammar
hör på gossar sade sven och stannade vi ha söndag 1 dag
att visa sig inför vår herre med rent hjärta är ingen så lätt sak men att visa sig inför människorna med rent ansikte på en sådan dag är mycket lättare
jag menar härmed att när jag vandrar från maskinen till far mins stuga lär jag stanna här och tvätta hotet av mig
det är icke för mycket helst då man har med respekt att säga en fästmö som väntar på sig där hemma
har sven verkligen en fästmö
är hon vacker
frågade adolf
det får adolf snart se svarade sven
men hu vill jag fråga om gossarna vilja göra som jag det vill säga taga sig ett bad
det var just vad göra och adolf ville ty bäcken vatten var klart och inbjudande
sven tvättade sig med medgav såpa och visade nu sedan hotet väl var bortsköljt ett öppet ärligt och friskt ansikte vida yngre än djäknarne förmodat ja sven kunde vid närmare pågående ej gärna vara äldre än tjugofem år
sedan de tillräckligt njutit av de svalkande blöjorna öppnade sven sitt knyta i vilket han hade rent linne och sina helg damkläder av vackert pressat gammal
dessa på drogs nu och arbetskläder hoprullad 1 ett bytte och gömdes 1 en buske
därefter fortsatte vandringen
de komma mu ur skogen till en öppen slätt
på vilken här och där en sandkulle överhöljd med röda ijungblommor höjde sig
ljungfält på vilka villiga får sökte en sparsam föda saftgröna ängar där en och annan häst och ko betade små överlappar med vajande korn och havre och kärr vars mörka gyttja rikligt prydde med glänsande sparnassiae palustres och guldgruva calthaev omväxlande med varandra och längst bort glittrade en insåg 1 morgonsolen sken
men vid instans strand låg en rödmålad stuga och på den pekade sven sugande där bor far
snart voro de framme
stugan hade ett vänligt och inbjudande utseende där den låg på tre sidor omgiven av en liten trädgårdstäppa och skuggad av gamla knotiga men väl dansade äppelträd
i trädgården växte många nyttiga plantor såsom kål morötter och rovor men man såg där även små blomsterland med granna ringelblommor och stolta pioner
blommor utanför en lantlig stuga äro alltid goda tecken de bevisa att sinnet hos invånare icke är så förvirrat eller nedtryckt att det ej öppnar sig för det täcka och mänskliga 1 naturen
vid ena gaveln stod tvenne bikupa och man hörde kring dem det tydliga susurruss vid vilket herdarna 1 viril kloner älska att slumra
framför stugan närmare intill sjön hängde nät att torka 1 solskenet och över förstugukvisten hade ett äkta par av det hederliga svalsläktet byggt sitt bo
våra tre vandrare steg in
stugan inre bar samma prägel av hemtrevnad som dess yttre
golvet var vitt och bestört med välluktande envis en rödmålad pinnsoffa några stolar med farligt utskurna ryggstödet en säng med snövit sparlakan ett bord en byrå med mässingsbeslag en moraklocka samt ett skåp på vars dörr ägarens namn runkade 1 en krans av konstnärligt målade blommor utgjorde möbleringen
de vittnade väggarna voro krydda med livligt tolererade tavlor från lundströmska konstanstalten 1 jönköping där såg man scener ur nya testamentet och ur svenska historien skäggiga sultanen till häst napoleon och karl xi s syn på rikssalens
över pinnsoffan hängde en musköt med skruvad ett och en gammal soldathatt
genom fönstret tittade solen vänligt och helgdagslikt in 1 rummet
se där ha vi sven
sade en ung flicka som för tillfället var ensam inne sysselsatt med att pryda den trappade spisen med björklöv och ringelblommor
det var lngrid korpralen yngsta dotter en sextonårig jänta med just hår stora blå ögon och friska kinder
hon ämnade säga något mera men tystnade och slog förlägen ned ögonen då hon varseblev svensk obekanta svagare god dag lilla lngrid sade sven och lyfte flickan högt 1 taket
men säg mig var är far och mor och johanna är johanna kommen än
mor är gången till kyrkan far sitter 1 täppan och röker sin pipa men johanna kommer väl snart tänker jag sade lngrid
jag skall säga till far
flickan skyndade ut genom köksdörren och kort därefter visade sig korpralen
korpral brant gick på träben ty då en kula har borttappat en fortkomstledamot av kött och blod har kronan ingen annan att giva i ning än i bästa fall en av hård och god björn
men detta bekom korpralen föga ja benet och tapperhetsmedaljen voro på sätt och vis korpralen käraste egendom aldrig har en dansös med sådan stolthet visat publiken en väl formad vad och nätt fot som korpralen skulle visat sitt träben för envar som ville betrakta denna anspråkslösa produkt av svararen het
sextio levnads genomsträvade dels under musköter dels vid plogen hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar men ej lyckats kröka hans höga axelbreda gestalt som knäppt 1 en blå rock med blanka knappar var lika rak och militärisk som för trettio år sedan
ansiktet låg 1 allvarsam nästan bistra rynkor men ögonen blickade vänligt och milt under sina buskiga ögonbryn
sådan var korpral brant till sin yttre människa
djäknarne kände vid hans åsyn en djupare vördnad än om de sett hela välja storm inträda herrar konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt men förhållandet var verkligen sådant
är herrarna samma tjänar som för ett par dagar sedan voro 1 lomaryd
frågade galen under det han slog sig ned i sin pinnsoffa drog några drag ur pipan och med handen strök sitt träben
ja korpral
då vill jag fråga herrarna en sak så god som två vad var det för galenskaper herrarna satte i huvudet på nämndemansmor
jag träffade för en stund sedan la person och han berättade något spektakel om herrarna och folket där på stället adolf omtalade nu på ett putslustigt sätt historien om de signade snubbarna
korpralen drog ett ögonblick på munnen men skakade efter allvarsam huvudet och sade 1 det han åter började stryka sitt träben lille baronen kan visst tycka att det där är roligt men kan han också tycka att det är rätt
skall man göra enfaldiga människor dummare och vidskepliga än de äro
ynglingar som få studera och lära och inhämta kunskaper bara väl hellre försöka hjälpa folk ur deras villfarelser än bestyrka dem 1 sådana det är min mening om saken
och därmed utrustade korpralen ett duktigt moln ur sin pipa
göra och adolf såg icke så litet förlänga och anfallna ut vid denna oväntade förebråelse
men herrarna äro i alla fall bara unga pojkar fortgår korpralen muntert och med pojkar får man ej räkna så noga om de hava ett eller annat upptåg för sig det ligger i deras natur
människan tillade han allvarsam skall först gå genom livets hårda rekrytskola och lida mycket hugg innan hon blir en allvarlig stridsvagn
sven masmästare som innerligt skrattat åt
adolf berättelse och sedan under samtalets gång stått och sett ut genom fönstret vände sig om och sade det syns en båt ute på sjön det är säkert johanna som kommer
gott sade korpralen vill ni som jag så gå vi ned och möta henne vid sjöstranden
tid skall du lngrid laga till litet mat åt oss
herrarna få hålla till godo med vad huset förmår
det var verkligen johanna korpralen äldre dotter som kom boende
den raska flickan var ensam i båten och skötte själv årorna med vana och kraftiga händer
johanna tjänade som gårdsdeja hos patron brackander på trevnadslösa
från denna herrgård till korpralen stuga tvärs över sjön var en fjärdedels mil men den unga flickan räknade icke tagen när ronden gällde hemmets härd där kära anhöriga och fästmannen väntade henne
när båten var nära stranden lade johanna upp årorna hoppade i land och drog julen med ett kraftigt tag ett stycke upp på det torra
johannes hela väsendet vittnade om rasket och hälsa
och ändå var hennes ansikte så fint hennes hy så ren och hennes ögon så klart ljusblå att många av amaranterordens förnäma skönheter skulle haft skäl att avundas henne de små händerna voro kanske något för röda och valkiga av arbete för att behaga 1 en salong men sven masmästare tyckte om dem desto mera
den lilla familjen och dess gäster återvände du till stugan
sven masmästare räckte johanna
en liten som han funnit vid stranden och detta var allt det garantera man hos honom kunde upptäcka
de bingo vid varandras sida utan att tala många ord men deras konstlade väsen vittnade tillräckligt om den glädje de kände över att få se och vara nära varandra
sådana möten inträffade tämligen sällan emedan arbetet vid masugnarne fortgår även om söndagarna var det blott en eller två gånger 1 månaden sven kunde slå sig lös för att träffa johanna 1 kyrkan eller i faderns stuga
man satte sig till bords
på en vit duk stod ett fat med potatis ett annat med fisk som galen föregående dagen egenhändigt dragit upp ur sjön samt en stor kanna av oäkta porslin fylld med den raraste mjölk
brödet bestod av blandat korn väl bakat och särdeles mört
detta var hela avrättningen men ingen lämnade bordet hungrig
därefter framtid korpralen postillan och psalmboken tog sina gamla brillor och läste med klar röst dagens evangelium varefter han uppdrag åt göra att föreläsa predikningar
vår djärve kände sig fattar av en känsla den han förut aldrig erfarit
i kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inbördes kärlek förädlade naturmänniskor var det liksom om ett friskare men allvarligare liv genomströmmat nom
ljuva minnen vaknade 1 hans barm minnen från hans barndom då fader och moder ännu levde och han själv ett oskyldigt barn uppväxt i deras vård under den gamla hyddan tak
han föreläste ur postillan med anda och övertygelse och
dekanens enkla ord voro liksom väntade ur hans eget hjärta
ämnet var människans hållande till gud och huruledes hon genom detta förhållande är i stånd att med inre lugn och lycka bestå de hårdaste prövningar för vilka den på sin egen kraft trotsade måste duka under
efter predikningens slut tryckte korpralen göras hand och lovordade hans vackra utförs gåvor man gick därefter på husfaderns förslag till trädgårdstäppan och tog där plats på en bänk som skuggades av en gammal enstaka land
alla voro tysta till och med den lille pratsamma adolf
korpral brant såg fundersam ut stoppade sin pipa och sade slutligen med anledning av vad vi 1 dag hört kom jag såsom ofta sker att tänka på min salig vän stål din far och min gamle krigskamrat käre sven
stål tänkte liksom jag vid allo kompani hat var flygplan ty han höll sina sex fot och sex tum liksom du sven och jag var hans nästa man 1 ledet
vi voro goda vänner delade ljuvt och lett och voro alltid vid varandras sida såväl 1 kulregn som på marscher och 1 bivuaken
men det var ej till detta jag ville komma utan till något annat

och när nu solen gick upp och göt över bergen ett gyllne sken och dagar och skuggor blev skarpare och landskapet skiftande färger saftigare huru skön och leende låg ej vandrare lilla av kretsen begränsade värld framför dem

med friska sinnen öppna och tillgängliga för varje intryck av naturens skönhet med barnen vidga av den levande morgonluften vandrade de båda djäknarne framåt i det ungdomliga hoppets kalejdoskop såg de sin framtidsbana ligga för sig lika solbelyst lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade

ingen sorg ingen hotande framtidsbild intet dystert minne från det förflutna

sven masmästare marscherade med långa steg och svängande sitt knyta 1 handen framför nakne men ej på längre avstånd än att de kunde underhålla ett samtal med honom och det gjorde de även

för varje fågel som slog 1 skogen ville adolf veta dess namn och sven masmästare visade sig både villig och kunnig att upplysa honom därom

likt dag den vise tycktes han till och med förstå sig på att översätta fåglalåten på mänskligt tungomål

om deras väg förde dem förbi någon stuga vilket sällan skedde ty fejden var föga bebodd visste han berätta åtskilliga både förståndigt och underhållande om dess invånare och dessa öden levnadssätt och ekonomi

så gick tiden fort och vandringen lätt under muntert anspråk

nu komma de tre vandrare till ett öppet belysa ställe 1 skogen där en smal men tämligen

djup bäck flöt tyst och obekant med klara blöjor över sin vita sandbädd tills den försvann bland grannes och tallarnes stammar

hör på gossar sade sven och stannade vi ha söndag 1 dag

att visa sig inför vår herre med rent hjärta är ingen så lätt sak men att visa sig inför människorna med rent ansikte på en sådan dag är mycket lättare

jag menar härmed att när jag vandrar från maskinen till far mins stuga lär jag stanna här och tvätta hotet av mig

det är icke för mycket helst då man har med respekt att säga en fästmö som väntar på sig där hemma

har sven verkligen en fästmö

är hon vacker

frågade adolf

det får adolf snart se svarade sven

men hu vill jag fråga om gossarna vilja göra som jag det vill säga taga sig ett bad

det var just vad göra och adolf ville ty bäcken vatten var klart och inbjudande

sven tvättade sig med medgav såpa och visade nu sedan hotet väl var bortsköljt ett öppet ärligt och friskt ansikte vida yngre än djäknarne förmodat ja sven kunde vid närmare pågående ej gärna vara äldre än tjugofem år

sedan de tillräckligt njutit av de svalkande blöjorna öppnade sven sitt knyta i vilket han hade rent linne och sina helg damkläder av vackert pressat gammal

dessa på drogs nu och arbetskläder hoprullad 1 ett bytte och gömdes 1 en buske

därefter fortsatte vandringen

de komma mu ur skogen till en öppen slätt

på vilken här och där en sandkulle överhöljd med röda ijungblommor höjde sig

ljungfält på vilka villiga får sökte en sparsam föda saftgröna ängar där en och annan häst och ko betade små överlappar med vajande korn och havre och kärr vars mörka gyttja rikligt prydde med glänsande sparnassiae palustres och guldgruva calthaev omväxlande med varandra och längst bort glittrade en insåg 1 morgonsolen sken

men vid instans strand låg en rödmålad stuga och på den pekade sven sugande där bor far

snart voro de framme

stugan hade ett vänligt och inbjudande utseende där den låg på tre sidor omgiven av en liten trädgårdstäppa och skuggad av gamla knotiga men väl dansade äppelträd

i trädgården växte många nyttiga plantor såsom kål morötter och rovor men man såg där även små blomsterland med granna ringelblommor och stolta pioner

blommor utanför en lantlig stuga äro alltid goda tecken de bevisa att sinnet hos invånare icke är så förvirrat eller nedtryckt att det ej öppnar sig för det täcka och mänskliga 1 naturen

vid ena gaveln stod tvenne bikupa och man hörde kring dem det tydliga susurruss vid vilket herdarna 1 viril kloner älska att slumra

framför stugan närmare intill sjön hängde nät att torka 1 solskenet och över förstugukvisten hade ett äkta par av det hederliga svalsläktet byggt sitt bo

våra tre vandrare steg in

stugan inre bar samma prägel av hemtrevnad som dess yttre

golvet var vitt och bestört med välluktande envis en rödmålad pinnsoffa några stolar med farligt utskurna ryggstödet en säng med snövit sparlakan ett bord en byrå med mässingsbeslag en moraklocka samt ett skåp på vars dörr ägarens namn runkade 1 en krans av konstnärligt målade blommor utgjorde möbleringen

de vittnade väggarna voro krydda med livligt tolererade tavlor från lundströmska konstanstalten 1 jönköping där såg man scener ur nya testamentet och ur svenska historien skäggiga sultanen till häst napoleon och karl xi s syn på rikssalens

över pinnsoffan hängde en musköt med skruvad ett och en gammal soldathatt

genom fönstret tittade solen vänligt och helgdagslikt in 1 rummet

se där ha vi sven

sade en ung flicka som för tillfället var ensam inne sysselsatt med att pryda den trappade spisen med björklöv och ringelblommor

det var lngrid korpralen yngsta dotter en sextonårig jänta med just hår stora blå ögon och friska kinder

hon ämnade säga något mera men tystnade och slog förlägen ned ögonen då hon varseblev svensk obekanta svagare god dag lilla lngrid sade sven och lyfte flickan högt 1 taket

men säg mig var är far och mor och johanna är johanna kommen än

mor är gången till kyrkan far sitter 1 täppan och röker sin pipa men johanna kommer väl snart tänker jag sade lngrid

jag skall säga till far

flickan skyndade ut genom köksdörren och kort därefter visade sig korpralen

korpral brant gick på träben ty då en kula har borttappat en fortkomstledamot av kött och blod har kronan ingen annan att giva i ning än i bästa fall en av hård och god björn

men detta bekom korpralen föga ja benet och tapperhetsmedaljen voro på sätt och vis korpralen käraste egendom aldrig har en dansös med sådan stolthet visat publiken en väl formad vad och nätt fot som korpralen skulle visat sitt träben för envar som ville betrakta denna anspråkslösa produkt av svararen het

sextio levnads genomsträvade dels under musköter dels vid plogen hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar men ej lyckats kröka hans höga axelbreda gestalt som knäppt 1 en blå rock med blanka knappar var lika rak och militärisk som för trettio år sedan

ansiktet låg 1 allvarsam nästan bistra rynkor men ögonen blickade vänligt och milt under sina buskiga ögonbryn

sådan var korpral brant till sin yttre människa

djäknarne kände vid hans åsyn en djupare vördnad än om de sett hela välja storm inträda herrar konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt men förhållandet var verkligen sådant

är herrarna samma tjänar som för ett par dagar sedan voro 1 lomaryd

frågade galen under det han slog sig ned i sin pinnsoffa drog några drag ur pipan och med handen strök sitt träben

ja korpral

då vill jag fråga herrarna en sak så god som två vad var det för galenskaper herrarna satte i huvudet på nämndemansmor

jag träffade för en stund sedan la person och han berättade något spektakel om herrarna och folket där på stället adolf omtalade nu på ett putslustigt sätt historien om de signade snubbarna

korpralen drog ett ögonblick på munnen men skakade efter allvarsam huvudet och sade 1 det han åter började stryka sitt träben lille baronen kan visst tycka att det där är roligt men kan han också tycka att det är rätt

skall man göra enfaldiga människor dummare och vidskepliga än de äro

ynglingar som få studera och lära och inhämta kunskaper bara väl hellre försöka hjälpa folk ur deras villfarelser än bestyrka dem 1 sådana det är min mening om saken

och därmed utrustade korpralen ett duktigt moln ur sin pipa

göra och adolf såg icke så litet förlänga och anfallna ut vid denna oväntade förebråelse

men herrarna äro i alla fall bara unga pojkar fortgår korpralen muntert och med pojkar får man ej räkna så noga om de hava ett eller annat upptåg för sig det ligger i deras natur

människan tillade han allvarsam skall först gå genom livets hårda rekrytskola och lida mycket hugg innan hon blir en allvarlig stridsvagn

sven masmästare som innerligt skrattat åt

adolf berättelse och sedan under samtalets gång stått och sett ut genom fönstret vände sig om och sade det syns en båt ute på sjön det är säkert johanna som kommer

gott sade korpralen vill ni som jag så gå vi ned och möta henne vid sjöstranden

tid skall du lngrid laga till litet mat åt oss

herrarna få hålla till godo med vad huset förmår

det var verkligen johanna korpralen äldre dotter som kom boende

den raska flickan var ensam i båten och skötte själv årorna med vana och kraftiga händer

johanna tjänade som gårdsdeja hos patron brackander på trevnadslösa

från denna herrgård till korpralen stuga tvärs över sjön var en fjärdedels mil men den unga flickan räknade icke tagen när ronden gällde hemmets härd där kära anhöriga och fästmannen väntade henne

när båten var nära stranden lade johanna upp årorna hoppade i land och drog julen med ett kraftigt tag ett stycke upp på det torra

johannes hela väsendet vittnade om rasket och hälsa

och ändå var hennes ansikte så fint hennes hy så ren och hennes ögon så klart ljusblå att många av amaranterordens förnäma skönheter skulle haft skäl att avundas henne de små händerna voro kanske något för röda och valkiga av arbete för att behaga 1 en salong men sven masmästare tyckte om dem desto mera

den lilla familjen och dess gäster återvände du till stugan

sven masmästare räckte johanna

en liten som han funnit vid stranden och detta var allt det garantera man hos honom kunde upptäcka

de bingo vid varandras sida utan att tala många ord men deras konstlade väsen vittnade tillräckligt om den glädje de kände över att få se och vara nära varandra

sådana möten inträffade tämligen sällan emedan arbetet vid masugnarne fortgår även om söndagarna var det blott en eller två gånger 1 månaden sven kunde slå sig lös för att träffa johanna 1 kyrkan eller i faderns stuga

man satte sig till bords

på en vit duk stod ett fat med potatis ett annat med fisk som galen föregående dagen egenhändigt dragit upp ur sjön samt en stor kanna av oäkta porslin fylld med den raraste mjölk

brödet bestod av blandat korn väl bakat och särdeles mört

detta var hela avrättningen men ingen lämnade bordet hungrig

därefter framtid korpralen postillan och psalmboken tog sina gamla brillor och läste med klar röst dagens evangelium varefter han uppdrag åt göra att föreläsa predikningar

vår djärve kände sig fattar av en känsla den han förut aldrig erfarit

i kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inbördes kärlek förädlade naturmänniskor var det liksom om ett friskare men allvarligare liv genomströmmat nom

ljuva minnen vaknade 1 hans barm minnen från hans barndom då fader och moder ännu levde och han själv ett oskyldigt barn uppväxt i deras vård under den gamla hyddan tak

han föreläste ur postillan med anda och övertygelse och

dekanens enkla ord voro liksom väntade ur hans eget hjärta

ämnet var människans hållande till gud och huruledes hon genom detta förhållande är i stånd att med inre lugn och lycka bestå de hårdaste prövningar för vilka den på sin egen kraft trotsade måste duka under

efter predikningens slut tryckte korpralen göras hand och lovordade hans vackra utförs gåvor man gick därefter på husfaderns förslag till trädgårdstäppan och tog där plats på en bänk som skuggades av en gammal enstaka land

alla voro tysta till och med den lille pratsamma adolf

korpral brant såg fundersam ut stoppade sin pipa och sade slutligen med anledning av vad vi 1 dag hört kom jag såsom ofta sker att tänka på min salig vän stål din far och min gamle krigskamrat käre sven

stål tänkte liksom jag vid allo kompani hat var flygplan ty han höll sina sex fot och sex tum liksom du sven och jag var hans nästa man 1 ledet

vi voro goda vänner delade ljuvt och lett och voro alltid vid varandras sida såväl 1 kulregn som på marscher och 1 bivuaken

men det var ej till detta jag ville komma utan till något annat