Jiejie/asr_book_lm_v2.3 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 591
de vandrade förbi maskinen 1 vilken de först gjort sven mästares bekantskap och den lilla skogsbäcken där de i hans sällskap badat samt återsågo sedan de hunnit genom skogen den vackra dalen där korpralen hydda var belägen det var samma dal samma insåg samma höjder men ändock gjorde det välbekanta natursceneriet på djäknarne ett annat intryck nu än förra gången
de små åkerfältens böljande gröda var armerad ungarnas och lövträdens grönska mindre saftig vårens blommor ersatta av andra som förkunnade höstens annalkande
det låg en prägel av stilla ande melankoli över fejden men solen göt nu som då sitt gyllne sken över klippor fält och sjö liksom minnet av förflutna lyckliga dagar sprider ett vemodigt återigen över ett framskridet ödslig och fördärvat liv
se där där är stugan
sade adolf då den
lilla rödmålade boxningen framskymtade mellan de kringgående axlarna
men om jag ser rätt är det en stor folksamling utanför henne vad månde stå på
göra förde handen över ögonen och sade du har rätt adolf
vad kan detta betyda
låter oss skynda på
djäknarne erfor snart vad som var på lärde
de hade kommit just 1 lagom tid för att övervaka sista scenen av ett bland dessa sorgespel som visserligen ännu ej med vederbörlig konstnamn blivit registrerade 1 estetiken men 1 det liga livet äro kända under namn av auktioner
göra och adolf inträngd 1 folkhopen och såg framför sig tvenne män som att döma av deras dräkt tillhörde den så kallade herreklassen och tycktes utgöra de förnämsta skådespelare i den
den ene av dessa män erinrade sig djäknarne hava sett en afton då de vilade på en kulle ett stycke från trevnadslösas herrgård just samma afton på vilken våra läsare först gjorde bekantskap med göra och adolf det var en liten stig bredaxlad karl med ett ansikte som 1 högsta fullkomligt uttryckte tvenne besläktade egenskaper dumhet inbilskhet och rådet
mannen var med ett ord den store järntronen nikolaj brackander
men den egentligen huvudaktören var en man med äkta kontrabandsfysionomi
han stod där omgiven av möbler och
redskap klädespersedlar 0 v höll i ena handen en moraklocka och 1 den andra auktionsklubban den han livligt svängde 1 luften under det han bjöd uret och späckad sitt tal med kvickhet som väckte den närvarande hopen munterhet och i synnerhet tycktes anslå patron brackander
denne herre utbrott nämligen gång efter annan 1 så hjärtligt gapskratt att hela hans lilla lekamen skakade och tårar framsipprade i hans små gå mig ögon
den tredje var en långbent mager och lagd herre som satt vid ett bord och skrev
det var spöqvists biträde länsmansskrivaren risqvist
han förde auktionsprotokollet och det med så djupsinnig utseende som om han varit sysselsatt med att skriva kommentarer till newtons cirka
risqvist var en bland de få som ej tycktes vara road av spöqvists kvickhet
saken var också den att han ordagrant hört dem minst hundra gånger förut han kunde nu ej ens förmå sig att ex officer skratta åt dem
djäknarne igenkänd de torftiga möblerna den rödmålade pinnsoffan det med blommor utvilade skåpet de såg skall xi s syn på riksdagen 1 händerna på en bondpojke vars far inköp denna mystiska och märkvärdiga tavla för att tillfredsställa sonens smak för granna och hjärta färger
de såg vidare en gammal käring drag bort med en stor bibel under armen
det var balens familjebibel den han ärvt av sin far och på vars pärm hela familjens släkttavla dess
och dödsdag var anteckna det var den bok ur vilken den gamle mannen hämtat näring åt sin tro på gud och människosläktets frälsare hämtat ljus 1 livets mörka stunder och styrka då han kände sig dina under ödets slag
en torrare bortledde såsom lättfånget byte balens enda ko ingripa älskling den hon så omsorgsfullt skött och fodret
en gammal bonde och hans hustru stod 1 djäknarnes grannskap gripna 1 ett livligt samtal rörande korpral brant helgdagsrock den bonden anropat och den man menade skulle passa bra sedan den röda kragen och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna
nu slog auktionsklubban mot bordet och moraklockan som så länge mätt den stilla förlåtande tiden i den lilla boxningen anammade nu även av rovgiriga händer och bortfördes 1 triumf
vi vilja ej spilla
några ord på att berätta orsaken till det bedrövliga uppträde till vilket de båda djäknarne med tunga hjärtan här blev vittnen
det är klart att patron brackander har ett finger eller rättare hela handen med 1 spelet
icke heller vilja vi uppehålla oss vid de medel genom vilka patronen lyckades att på detta sätt få sin hämnd utkräva
inspirerad av sin vän spöqvist som hade ett horn 1 sidan till korpral brant alltsedan denne en gång vågade kasta honom på dörren hade patronen lätt nog fått saken i gång efter sin önskan
vi nämnde blott att auktionen blivit berömda sedan korpralen ej med svart på vitt kunde 9
de vandrande djäknarne
bevisa sig hava betalt det förflutna årets summa
så fick han sota för sin enfaldiga och barnsliga tro på människors heder varje praktisk man måste ju finna att den gamle knekten genom el oförlåtlig försiktighet förtjänt sitt öde
göras och adolf blickar överför folkhopen och de andades friare då de ej funna korpralen hans hustru eller lngrid bland de närvarande
en känsla av dystert allvar hade gripit deras hjärtan
huru förändrat var icke allt sedan de båda nakne förra gången voro här
vilken kort tid låg dock icke mellan d å och n u
en aning om all mänsklig lyckas varaktighet om det falska 1 livets lugn och hoppet på framtiden om det ondas makt bland människorna och de hårda prövningar som vänta envar framförallt den helige under vandringen genom livets dal hade fattat dessa ynglingar för vilka hittills världen legat som en blomsterprydd solbeglänst tävlingsbana där endast lagrar och fröjder skulle vänta var och en som med glatt mod och kraftig hand ville erövra dem
göra och adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang
med blickar av outsägligt förakt betraktade de unga djäknarne de båda herrar vilka de på beskrivning igenkänd för att vara brukspatron brackander och länsman tvist
och det var icke blott förakt det var har och ungdomligt uppflammande vrede som sjungande dessa blickar
den lille adolf kände ett häftigt begär att slå in ett par av de tänder som lyste 1 länsmannens vidöppna försmädligt grinande mun hade han varit jätten finn eller åtminstone
den för sina vidunderliga kroppskrafter bekant smålandsdrängen skulle han helt visst jagat patronen länsmannen skrivaren och hela den auktionsbesökande evigheten i alla passen väderstreck men nu kände gossen för väl sin vanmakt och hans vrede upplöstes 1 smärta och vemod
göra sade han till denne följ mig ifrån
låter oss först endast kasta en blick in 1 hyddan där de goda människorna bodde
tankfull och stigande följde göra sin vän till stugan men de stannade på dess tröskel och drog sig åter hastigt tillbaka ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet
de hörde honom sucka de såg tårar över hans sårade kinder neddroppa 1 de gråta mustaschen och adolf vars känsliga själ genomskakades vid denna syn tryckte sitt ansikte mot göras skuldra och gav fritt lopp åt sina tårar
älskade vän
viskade göra och slog sin arm omkring den lille kamraters hals
när adolf åter sansat sig och göra hjälpt honom att utplåna spåren efter sina tårar blandade sig djäknarne åter 1 folkvimlet de såg länsman spöqvist upplyfta och visa för hopen korpral brant gamla musköt densamma med vilken han kämpat 1 slaget vid helige och den han jätte sin bibel tapperhetsmedalj och sitt vackra
betyg ur krigstjänsten hade haft kärast och brast av all sin egendom
borde går gott folk skrek länsmannen hi hi hi borde går
vem bjuder på den gamla muskedundern
vem vill ge sex skilling för honom
bjudet
det är en märkvärdig dunder gott folk
sju han har varit med överallt där ryssarna piskat oss hi hi hi åtta skilling jeppen anderson bjuder åtta skilling nej nio skilling go vänner nio skilling för muskedundern som var med vid gatan där svensken sprang så tappert ni ljuger ni eländige länsman
hördes plötsligt en fin av har darrande röst
det var adolf sparrfält han hade ryckt sig lös från göras arm och stod nu ett föremål för hela den bluffade folkhopen nyfikna blickar framför tvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer
han hade då han skilde sig från göras sida tappat sin mössa de mörka lockar fladdrade trotsig kring hans panna kinderna voro dragna med armens rodnad och de fina läpparna darrade krampaktigt
ni ljuger fortgår gossen
svensken sprang icke vid gatan ni ärekränkande skurk
och vad särskilt beträffar det där geväret så är ni icke värdig att vidröra det med edra smutsiga händer
det har förts av en god svensk man som kämpat och blött för sitt fosterland länsmannen stod ett ögonblick såsom stenad patron brackander likaledes
den risqvist såg upp från
protokollet och betraktade adolf med förställa förvåning
men spöqvist upphov sin röst och utbrott vad är du för en liten skällande pojkvalp
varifrån kommer du
vem är du som med ovett vågar överfalla en kronans tjänsteman 1 hans ämbetes utövning
ja vad är du för en pyssling
skrek brackander
överge
inföll spöqvist landstrykare
återtog brackander
fjärdingsman sade spöqvist till en i heten stående karl hav ögonen på den där tjuvpojken och låt honom icke komma undan
efter auktionens slut skall jag själv tala vid honom
behövs icke sade göra som nu trädde
jag ansvarar för gossen han är min kamrat vi äro tjänar från välja tyst göra
ropade adolf
behöver du avlägga äktenskap för min person inför det där gemena patrasket
patrask
utbrott nordstjärnekandidaten brackander förbittrad
skäms du icke du lille slyngel
vågar du kalla oss patrask
jag skall lära dig och patronen syfte sitt med guldknapp sedda bamburör för att ge den oförskämd magen ett duktigt rappa då göra plötsligt trädde emellan och med sin botanikspade avvärjde slaget
akta er min gode man sade göra till patronen
vågar ni våldföra er på detta barn så
kan ni vara fullkomligt övertygad att jag ger er sju för tu
patronen såg förvånad på ynglingen som var så oerhört djärv att kalla honom för god man och lova honom sju för tur en sådan het hade brackander aldrig under hela sitt liv erfarit förrän nu
det var ett himmelsskriande majestätsbrott
lägenhet och förundran lästes också på alla de kringståendes dumma gapande ansikten
men sedan patronen närmare betraktat göra och funnit honom vara en hårväxt kraftig ung man med ett ganska allvarligt och bestämt seende ansåg han lämpligaste att avstå från direkta anfallsoperationer
han intog en så imponerande ställning som möjligt det vill säga han skruvade ut med benen och förde guldknappen till näsan och sade 1 anmält högtidlig ton vet ni unge man med vem ni talar

de vandrade förbi maskinen 1 vilken de först gjort sven mästares bekantskap och den lilla skogsbäcken där de i hans sällskap badat samt återsågo sedan de hunnit genom skogen den vackra dalen där korpralen hydda var belägen det var samma dal samma insåg samma höjder men ändock gjorde det välbekanta natursceneriet på djäknarne ett annat intryck nu än förra gången

de små åkerfältens böljande gröda var armerad ungarnas och lövträdens grönska mindre saftig vårens blommor ersatta av andra som förkunnade höstens annalkande

det låg en prägel av stilla ande melankoli över fejden men solen göt nu som då sitt gyllne sken över klippor fält och sjö liksom minnet av förflutna lyckliga dagar sprider ett vemodigt återigen över ett framskridet ödslig och fördärvat liv

se där där är stugan

sade adolf då den

lilla rödmålade boxningen framskymtade mellan de kringgående axlarna

men om jag ser rätt är det en stor folksamling utanför henne vad månde stå på

göra förde handen över ögonen och sade du har rätt adolf

vad kan detta betyda

låter oss skynda på

djäknarne erfor snart vad som var på lärde

de hade kommit just 1 lagom tid för att övervaka sista scenen av ett bland dessa sorgespel som visserligen ännu ej med vederbörlig konstnamn blivit registrerade 1 estetiken men 1 det liga livet äro kända under namn av auktioner

göra och adolf inträngd 1 folkhopen och såg framför sig tvenne män som att döma av deras dräkt tillhörde den så kallade herreklassen och tycktes utgöra de förnämsta skådespelare i den

den ene av dessa män erinrade sig djäknarne hava sett en afton då de vilade på en kulle ett stycke från trevnadslösas herrgård just samma afton på vilken våra läsare först gjorde bekantskap med göra och adolf det var en liten stig bredaxlad karl med ett ansikte som 1 högsta fullkomligt uttryckte tvenne besläktade egenskaper dumhet inbilskhet och rådet

mannen var med ett ord den store järntronen nikolaj brackander

men den egentligen huvudaktören var en man med äkta kontrabandsfysionomi

han stod där omgiven av möbler och

redskap klädespersedlar 0 v höll i ena handen en moraklocka och 1 den andra auktionsklubban den han livligt svängde 1 luften under det han bjöd uret och späckad sitt tal med kvickhet som väckte den närvarande hopen munterhet och i synnerhet tycktes anslå patron brackander

denne herre utbrott nämligen gång efter annan 1 så hjärtligt gapskratt att hela hans lilla lekamen skakade och tårar framsipprade i hans små gå mig ögon

den tredje var en långbent mager och lagd herre som satt vid ett bord och skrev

det var spöqvists biträde länsmansskrivaren risqvist

han förde auktionsprotokollet och det med så djupsinnig utseende som om han varit sysselsatt med att skriva kommentarer till newtons cirka

risqvist var en bland de få som ej tycktes vara road av spöqvists kvickhet

saken var också den att han ordagrant hört dem minst hundra gånger förut han kunde nu ej ens förmå sig att ex officer skratta åt dem

djäknarne igenkänd de torftiga möblerna den rödmålade pinnsoffan det med blommor utvilade skåpet de såg skall xi s syn på riksdagen 1 händerna på en bondpojke vars far inköp denna mystiska och märkvärdiga tavla för att tillfredsställa sonens smak för granna och hjärta färger

de såg vidare en gammal käring drag bort med en stor bibel under armen

det var balens familjebibel den han ärvt av sin far och på vars pärm hela familjens släkttavla dess

och dödsdag var anteckna det var den bok ur vilken den gamle mannen hämtat näring åt sin tro på gud och människosläktets frälsare hämtat ljus 1 livets mörka stunder och styrka då han kände sig dina under ödets slag

en torrare bortledde såsom lättfånget byte balens enda ko ingripa älskling den hon så omsorgsfullt skött och fodret

en gammal bonde och hans hustru stod 1 djäknarnes grannskap gripna 1 ett livligt samtal rörande korpral brant helgdagsrock den bonden anropat och den man menade skulle passa bra sedan den röda kragen och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna

nu slog auktionsklubban mot bordet och moraklockan som så länge mätt den stilla förlåtande tiden i den lilla boxningen anammade nu även av rovgiriga händer och bortfördes 1 triumf

vi vilja ej spilla

några ord på att berätta orsaken till det bedrövliga uppträde till vilket de båda djäknarne med tunga hjärtan här blev vittnen

det är klart att patron brackander har ett finger eller rättare hela handen med 1 spelet

icke heller vilja vi uppehålla oss vid de medel genom vilka patronen lyckades att på detta sätt få sin hämnd utkräva

inspirerad av sin vän spöqvist som hade ett horn 1 sidan till korpral brant alltsedan denne en gång vågade kasta honom på dörren hade patronen lätt nog fått saken i gång efter sin önskan

vi nämnde blott att auktionen blivit berömda sedan korpralen ej med svart på vitt kunde 9

de vandrande djäknarne

bevisa sig hava betalt det förflutna årets summa

så fick han sota för sin enfaldiga och barnsliga tro på människors heder varje praktisk man måste ju finna att den gamle knekten genom el oförlåtlig försiktighet förtjänt sitt öde

göras och adolf blickar överför folkhopen och de andades friare då de ej funna korpralen hans hustru eller lngrid bland de närvarande

en känsla av dystert allvar hade gripit deras hjärtan

huru förändrat var icke allt sedan de båda nakne förra gången voro här

vilken kort tid låg dock icke mellan d å och n u

en aning om all mänsklig lyckas varaktighet om det falska 1 livets lugn och hoppet på framtiden om det ondas makt bland människorna och de hårda prövningar som vänta envar framförallt den helige under vandringen genom livets dal hade fattat dessa ynglingar för vilka hittills världen legat som en blomsterprydd solbeglänst tävlingsbana där endast lagrar och fröjder skulle vänta var och en som med glatt mod och kraftig hand ville erövra dem

göra och adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang

med blickar av outsägligt förakt betraktade de unga djäknarne de båda herrar vilka de på beskrivning igenkänd för att vara brukspatron brackander och länsman tvist

och det var icke blott förakt det var har och ungdomligt uppflammande vrede som sjungande dessa blickar

den lille adolf kände ett häftigt begär att slå in ett par av de tänder som lyste 1 länsmannens vidöppna försmädligt grinande mun hade han varit jätten finn eller åtminstone

den för sina vidunderliga kroppskrafter bekant smålandsdrängen skulle han helt visst jagat patronen länsmannen skrivaren och hela den auktionsbesökande evigheten i alla passen väderstreck men nu kände gossen för väl sin vanmakt och hans vrede upplöstes 1 smärta och vemod

göra sade han till denne följ mig ifrån

låter oss först endast kasta en blick in 1 hyddan där de goda människorna bodde

tankfull och stigande följde göra sin vän till stugan men de stannade på dess tröskel och drog sig åter hastigt tillbaka ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet

de hörde honom sucka de såg tårar över hans sårade kinder neddroppa 1 de gråta mustaschen och adolf vars känsliga själ genomskakades vid denna syn tryckte sitt ansikte mot göras skuldra och gav fritt lopp åt sina tårar

älskade vän

viskade göra och slog sin arm omkring den lille kamraters hals

när adolf åter sansat sig och göra hjälpt honom att utplåna spåren efter sina tårar blandade sig djäknarne åter 1 folkvimlet de såg länsman spöqvist upplyfta och visa för hopen korpral brant gamla musköt densamma med vilken han kämpat 1 slaget vid helige och den han jätte sin bibel tapperhetsmedalj och sitt vackra

betyg ur krigstjänsten hade haft kärast och brast av all sin egendom

borde går gott folk skrek länsmannen hi hi hi borde går

vem bjuder på den gamla muskedundern

vem vill ge sex skilling för honom

bjudet

det är en märkvärdig dunder gott folk

sju han har varit med överallt där ryssarna piskat oss hi hi hi åtta skilling jeppen anderson bjuder åtta skilling nej nio skilling go vänner nio skilling för muskedundern som var med vid gatan där svensken sprang så tappert ni ljuger ni eländige länsman

hördes plötsligt en fin av har darrande röst

det var adolf sparrfält han hade ryckt sig lös från göras arm och stod nu ett föremål för hela den bluffade folkhopen nyfikna blickar framför tvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer

han hade då han skilde sig från göras sida tappat sin mössa de mörka lockar fladdrade trotsig kring hans panna kinderna voro dragna med armens rodnad och de fina läpparna darrade krampaktigt

ni ljuger fortgår gossen

svensken sprang icke vid gatan ni ärekränkande skurk

och vad särskilt beträffar det där geväret så är ni icke värdig att vidröra det med edra smutsiga händer

det har förts av en god svensk man som kämpat och blött för sitt fosterland länsmannen stod ett ögonblick såsom stenad patron brackander likaledes

den risqvist såg upp från

protokollet och betraktade adolf med förställa förvåning

men spöqvist upphov sin röst och utbrott vad är du för en liten skällande pojkvalp

varifrån kommer du

vem är du som med ovett vågar överfalla en kronans tjänsteman 1 hans ämbetes utövning

ja vad är du för en pyssling

skrek brackander

överge

inföll spöqvist landstrykare

återtog brackander

fjärdingsman sade spöqvist till en i heten stående karl hav ögonen på den där tjuvpojken och låt honom icke komma undan

efter auktionens slut skall jag själv tala vid honom

behövs icke sade göra som nu trädde

jag ansvarar för gossen han är min kamrat vi äro tjänar från välja tyst göra

ropade adolf

behöver du avlägga äktenskap för min person inför det där gemena patrasket

patrask

utbrott nordstjärnekandidaten brackander förbittrad

skäms du icke du lille slyngel

vågar du kalla oss patrask

jag skall lära dig och patronen syfte sitt med guldknapp sedda bamburör för att ge den oförskämd magen ett duktigt rappa då göra plötsligt trädde emellan och med sin botanikspade avvärjde slaget

akta er min gode man sade göra till patronen

vågar ni våldföra er på detta barn så

kan ni vara fullkomligt övertygad att jag ger er sju för tu

patronen såg förvånad på ynglingen som var så oerhört djärv att kalla honom för god man och lova honom sju för tur en sådan het hade brackander aldrig under hela sitt liv erfarit förrän nu

det var ett himmelsskriande majestätsbrott

lägenhet och förundran lästes också på alla de kringståendes dumma gapande ansikten

men sedan patronen närmare betraktat göra och funnit honom vara en hårväxt kraftig ung man med ett ganska allvarligt och bestämt seende ansåg han lämpligaste att avstå från direkta anfallsoperationer

han intog en så imponerande ställning som möjligt det vill säga han skruvade ut med benen och förde guldknappen till näsan och sade 1 anmält högtidlig ton vet ni unge man med vem ni talar