text
stringlengths 4
591
|
|---|
jag har tvenne ärenden till er |
det ena är att framföra en glad och kär hälsning från sven och johanna |
jag har träffat och talat med dem |
ett glädjesken överför gubbens anlete |
sven är nästan frisk fortgår göra |
hanna har också vårdat honom med den finaste omsorg vid dessa ord erfor patron brackander en känsla som om hans hjärta blivit alstra över en av hans masugnar |
huru patronen passion för johanna på senare tider förvandlats till ett lika häftigt hat var detta hat likväl förenat med en svartsjuka som vid minsta anledning uppflammade 1 vild låga |
när därtill kommer att patronen icke förmådde tillräckligt förgylla sina gärningar inför sitt eget samvete utan mer och mer blottade inför detta till en hjärtlös skurk så måste envar media att den rike mannen 1 själva triumfen av sin lyckade hämnd var en ganska eländig och olycklig varelse |
jag har mycket att säga er angående sven fortgår göra men vill spara det till ett mera |
passande tillfälle |
men nu gäller det att framföra mitt andra ärende som på sätt och vis är en bön till er korpral |
jag är nu sedan fjorton dagar myndig äger ett vackert och gott hemman 1 bergs socker och har efter moget övervägande beslutat överge studierna och bliva vad min salig far var bonde |
men jag är okunnig om allt vad till en gårds stötande höger och äger icke heller någon släkting eller anhörig av vilken jag kan räkna duglig hjälp och biträde 1 sådana affärer |
min bön är därför att ni korpral brant flyttar hem till mig såsom biträde och rådgivare |
jag är fader och moderlös och har icke heller syskon om därför mor versten vill förstå mitt hus johanna sköta min ladugården och lngrid hjälpa till 1 andra förväntningar så vore det mig välkommet |
vad svarar ni på detta förslag |
korpral brant |
alla de närvarande hade med överraskning hört göras ord |
det fanns ingen som ej erinrade sig det gamla goda ordspråket att när nöden är störst är hjälpen närmast och tänkte på guds vakande försyn ingen säga vi utom patron ljus brackander som nu plötsligt såg sin hämnd fördelad och sina onda anslag vända till det bästa för dem vilka han med allt det hat varav hans själ var mäktig svurit att förfölja |
korpralen fäste på göra en blick vältaliga än ord den uttryckte huru rört hans gamla hjärta var av glädje ömhet tacksamhet och beundran |
göra kände sig härlig på en gång stolt och blyg fällde sina ögon till golvet och kunde med möda avhålla sig från att trycka gubben 1 sina armar |
följande morgon finna vi de båda djäknarne sittande vid varandras sida på klippan invid viken |
de hava länge samtalat adolf synes ligt dyster och nedslagen |
göra håller hans hand och säger det var icke en uppsvallande känsla ett hastigt väckt medlidande som föranledde mitt beslut |
nej adolf jag har längesedan fattat samma det sorgliga uppträde vi i går bevittnade förmådde mig blott att icke uppskjuta med slutet verkställande |
min åsikt är att människan för sin egen del och 1 materiellt anseende ej kan eftersträva större lycka än en självständig |
och oberoende ställning |
genom fredliga och arbetsam fäders flit har jag blivit arvinge till en sådan lott och vill ej förspilla den under jagande mot ett framtidsmål som måhända blott är en tom hägring |
hellre än att förlösa mina ringa ägodelar på långa studier för att slutligen inträda på en trådlös bekymmerfull och beroende bana hellre odlar jag förnöjsamt mina fäders torka och lever såsom en man för mig under samma låga tak som de men din håg för vetande göra ditt begär efter kunskaper de bästa kunskaper de oundgängligaste för vår odödliga andes rening och främling hämtas 1 livets skola min vän |
och för övrigt äro kunskaper och vetande icke ett uteslutande monopol för våra högskolor envar har i våra dagar tillfälle att utveckla sig på egen hand och jag känner ingenting som hindrar en törstande bonde att bliva god geolog filosof eller naturforskare |
ack sade adolf vemodigt det är således förbi förbi allt vad vi fordom drömde om vår framtid om ett fostbrödralag troget knutet för hela vårt liv |
du går ifrån mig göra du som jag innerliga älskat än om du varit min bror nej adolf vår vänskap är evig |
vad tyder det att ett större eller mindre avstånd skiljer våra personer då ett oförgängligt syskonbarn förenar våra själar |
förr eller senare måste dock tvenne vänner skiljas deras väg genom livets dal kan ej alltid vara densamma de måste säga |
varandra farväl om icke förr så vid gravens rand men minnet av det förflutna och hoppet om det tillkommande hava de gemensamt och 1 avlägset fjärran vinkar dem slutligen en hamn där ingen skilsmässa mer skall framkalla saknades tårar där besläktade själar förenas 1 evigt fostbrödralag bevittnat av gud och svaret vid kärlekens källa farväl adolf |
vi återse varandra jag skall ofta hälsa på dig i välja och när du kommer till akademin så brevväxlat vi ofta med varandra och under dina serier reser du till din vän göra |
djäknarne omfamnade varandra göra sökte visa sig stark och glad men icke desto mindre kunna hans tårar då adolf gråtande tryckte sig intill hans bröst |
så stod de länge men slutligen bemannade sig adolf viskade farväl och skyndade bort |
göra stod kvar och såg med gåtfulla ögon efter honom |
hunnen till skogsbrynet vände sig adolf om vinkade med handen ännu ett avsked och försvann därefter bland grannes stammar |
historien om de vandrande djäknarne är nu slut |
men många år hava förflutit sedan göra och adolf vandrade omkring 1 målande skogar efter blommor och äventyr de äro nu icke längre ynglingar utan män som på olika vägar genomgått en allvarlig lärokurs 1 livets skola |
många somliga förhoppningar hava bleknat många av deras luftslott sjunkit under stranden mången storm på livets hav skakat deras farkoster och dödat dem att bärga ett och annat av de segel varmed de i början av sin bana stolt utlopp ur domens hamn men det gläder oss att kunna säga att de aldrig lidit skeppsbrott utan med dygden till lots och kärleken till kompass arbetat sig fram genom bränningar och skär och att de länge åtskilda nu segla tillsammans i lugnare vatten med gott hopp att en gång välbärgade kasta ankar vid den obekanta stranden på andra sidan havet |
under dessa förflutna år hava många händelser tilldragit sig 1 de personers liv vilka vi i vår berättelse skildra en och annan har även nått målet av den jordiska vädjobanan och försvunnit från åskådare blickar |
innan vi säga läsaren farväl |
vilja vi i korthet redogöra för dessa personers öden |
sven stål tjänade tvenne år vid gardet omtyckt både av förmän och kamrater |
han erhöll ofta brev från fosterföräldrarna från johanna och göra brev som skildrade deras lycka tränad och det växande välståndet 1 denne sistnämnda hus |
ligen anlände ett brev som underrättade sven om ingenting mindre än att göra ingått en kristlig äkta förening med lngrid och skildrade alla enskildheterna av det storståtliga bröllopet vid vilket bland andra adolf sparrfält då uppsats student fungerade som marskalk |
så lycklig sven kände sig över sina anhöriga och vänners välgång trånade han dock efter hembygden och efter sin trogna johanna |
en olyckshändelse som sven dock 1 sitt hjärta välsignade gjorde att han snarare än han hoppats fick återse dem vid en provskjutning av nya gevär förlorade han nämligen ett finger på vänstra handen fick med anledning därav avsked ur krigstjänsten och återvände full av hopp och glädje till hembygden |
de meningar han genom trädet arbete tjänat på sina från tjänstgöringen lediga stunder hade han trogen sin förenats alltid skickat till fosterföräldrarna huru han väl visste att dessa nu ej mera behövde dem |
göra hade för dessa meningar på sina ägor byggt och inrett en nätt stuga med bredvidliggande smedja och när sven omkom var allt 1 ordning för hans och johannes giftermål och bosättning |
vi behöva väl ej säga att de icke onödigtvis uppsökte med studerande |
av giftermålsbalken utan byggde hjonelag med all skyndsamt och gammal |
barnbarn uppväxt kring korpral brant och mor versten deras ålders sol sken varmt och ljuvligt och kastade innan den sjönk under horisonten ett rosensken över livets höst |
vi vända oss ogärna från denna tavla av tränad och lycka för att med några ord redogöra för herrarna brackanders och spöqvists senare nadsöden |
det groll som vid utmätningsauktionen uppstått mellan dessa tvillingssjälar växte till öppen fiendskap då bägge angelägna att avlasta ungkarlslivets börda längre fram stötte på andra såsom rivaler om den rika dotterns hand och kapitalet |
brackander slog emellertid spöqvist ur brädet men hatade honom sjufalt djupare just med anledning härav ty en fann snart att han i sitt hus fått en olidlig xantippa vars hela dikten och trakten gick ut på att låta mannen känna trycket av sin skydda toffel |
sedan de äkta makarna 1 åtskilliga år berett varandra ett helvete på jorden blev de slutligen för första gången ense om en sak äktenskapsskillnad |
patronen som ännu alltid hade nordstjärneorden 1 tankarna reste därefter till stockholm för att visitera sig till densamma trädde med stor glans och fick en viss ryktbarhet för sin dumdryghet sina eleganta ekipage och sin stora otur på roulett |
betydligt pungslagen återvände han till sina masugnar målad svärande över regeringen som räckt honom stenar 1 stället för bröd han hade nämligen fått vasen |
men icke porrstjärnan |
emellertid hade brackander fått smak för stockholmslivet sådant detta är 1 vissa kretsar återvände ofta dit levde överdådiga spelade med raseri vanvårdade sina affärer inget sig för att upphjälpa dessa 1 äventyrliga toner och ruinerade sig slutligen totalt |
levnads lösa med följande masugnar och jordbruk gick under auktionsklubban |
med en obetydlig spillra av sin förmögenhet drog sig brackander undan vet vart i de leder där han i sina lysande dagar huserar visste man ingenting om hans öde tills han plötsligt många år därefter åter visade sig därstädes mycket förändrad icke blott till sina yttre villkor utan även till sin inre människa |
han inköpet ett litet pappersark beläget en mil från göras gård levde stilla och indraget ja gjorde sig till icke ringa förvåning för dem som förut känt honom omtyckt och aktad av de få människor med vilka han kom 1 beröring |
motgången hade utan tvivel väckt honom till bevisning och förmått honom kasta en djupare blick 1 sitt inre sedan han icke längre hade ett ankarfäste 1 rikedomen och ett mål 1 sin fåfänga tillfredsställande hade han för att ej förtvivla måst söka ett annat säkrare ankarfäste och ett annat bättre mål och fann ligen efter hårda strider och djup självför ödmjukelse vad han sökte |
motgången är för sådana karaktärer en god tuktomästare till det goda |
måhända var det begär efter försoning som förde honom tillbaka till den nej vid vilken de sorgliga minnena från hans förflutna levnads voro festade då han kort efter sin återkomst föll 1 |
tjugo år hava förflutit sedan de båda nakne sade varandra farväl vid den lilla besviken och skildes åt för att på olika vägar vandra genom livet |
det är en härlig sommarafton dagsarbetet ute på marken är slutat solen sjunker mot horisonten och övergjuter med ett härligt sken den nyss av en lätt regnskog uppfriskande |
fejden |
det doftar från det slagna höet och rökpelarne som uppstigen från hyllorna förkunna att aftonmåltiderna tillreda för de trötta arbetare omgivet av bördiga kårar och en liten vacker trädgård ser man vid stranden av en bäck ett vitmålat lantis av det trevligaste och mest idylliska utseende |
kasta vi en blick genom staketet själar skall vår blick falla på ansikten som måste förekomma oss bekanta 1 trots av de tjugo år som förflutit sedan vi senast såg dem |
en medelålders kvinna av särdeles friskt och vackert utseende går omkring och vattnar gårdsrabatterna |
en hårväxt man står 1 ärmarna under ett äppelträd och nedskakar frukt de vackra äpplena regna på marken men plockas snabbt och under friska skottsalvor av en hel skara rödkindade barnungar |
vi se framför oss göra lngrid och deras barn |
göra är den mest ansedde mannen 1 sin samling emedan han allmänt är erkänd såsom den förmögnaste kraftigaste och kunnigaste |
hans gård som förut var ett vanligt gott bondhemman har genom ihärdigt arbete och klokt användande av nyare rön och upptäckter inom agrikulturens område drivits till en avkastning som överträffar de vida större herregårdarnes 1 fejden |
bredvid sina egna föremål försummar han icke kommunens han är förste mannen 1 sockennämnden och alla slags kommunala inrättningar |
ingenstädes äro väsendet och fattigförsörjningen bättre ordnade än 1 hans församling |
han synes utan att någonsin överlista sig med föremål hava tid till allt |
hans |
sinne är lika spänstiga hans hjärta lika varmt hans lynne lika glatt som 1 ungdomen |
i hans hem äro tränad och familjelycka gamla gäster som ej synas ha för avsikt att någonsin flytta därifrån |
nu hörs bullret av en vagn som närmar sig och stannar utanför porten barnen skynda nyfiket fram för att betrakta densamma |
det är en suffletten förstånd med stolta eldiga hästar |
en medelålders man 1 elegant resdräkt men blek mager och av dystert utseende stiger ur |
göra går honom till mötes |
deras blickar mötas |
göra står ett blick villrådig och tvekade men främlingen fattar livligt hans hand och säger du misstaget dig icke jag är din gamle vän adolf sparrfält göra och adolf hade ej sedan många år sett varandra brevväxlingen dem emellan hade även längesedan upphört endast av tidningarna och rykten kände göra något av adolf senare liv |
i sitt hjärta hade göra alltid haft en liten plats särskilt helgad åt minnet av sin ungdomsvän och tänkte ofta med vemod på förgängligheten av de känslor som 1 ungdomen häva vår barm med en kraft som synes kunna trotsa tidens skiten |
men de båda männens banor hade fört dem i så olika riktningar att få beröringspunkter mellan dem kunde undkomma |
adolf sparrfält tillhörde dessa naturens så vällottade älsklingsbarn hos vilka förståndet och känslan den praktiska blicken in 1 livets den och det poetiska åskådningssättet som kastar en gyllene slöja över det mörka gruset äro på ett |
harmoniskt sätt förenade |
och likväl måste dessa naturens gunstlingar just till följd av denna harmoniska själsbildning förr eller senare komma 1 ett missförhållande till världen 1 en strid med den existerande verkligheten som skall beröva dem deras lugn och förbättra deras liv medan vardagsmänniskorna vandra sin bana i fred och förstå att begagna varje omständighet som möter dem till sin fördel och bekvämlighet |
för de förra tankeskärpa framstå tidens alla liten 1 dagen och deras rättskänsla deras strävade efter idealet förstora måhända dessa liten och göra dem odrägliga |
en inre oemotståndlig kraft driver dem då att uppträda såsom världsförbättrare och reformatorer 1 ungdomens första häftigt innan de ännu lärt uppskatta sina krafter kasta de sig med ridderlig iver 1 striden utan att räkna sina motståndare de kämpa med öppet visir och rikta lansen mot allt som enligt deras uppfattning är ont och falskt |
men få äro de vilkas styrka består provet och de starkaste kunna dock i bästa fall blott nedför e n fiende bland de tusen mot vilka de känna sig manade att uppträda dessa få individer överlämna sina namn åt historien och framstår kommande släkten såsom firade hjältar eller hånade martyrer |